Gul skylt, blå idiot

Min näst mest puckade idé hittills, med direkt efterföljande impulshandling, ägde rum i dag. (Möjligt att det var min näst-näst eller näst-näst-näst dummaste, men helt klart på övre halvan är den. Den allra dummaste har jag dock koll på, men den berättas inte nu).

Snodde en “Livsfarlig ledning-skylt”. En sån där gul en med utstansade versaler som varnar ovanför järnvägsövergångar. Stupade över den under min promenad. Tyckte den var skitsnygg. Tycker jag fortfarande.

En lastbil hade tydligen mejat ner dom i fredags. Den ena var paj. Den andra (“min”) var i mint condition. Kunde inte hålla mig. Bar hem den. En sån där är ju "skitkul" att ha. Men omedelbart vid hemkomsten insåg jag dumheten. Vad ska jag med den till och när och varför? Stöld dessutom! Fick inte mycket medhåll av mina närmaste heller såklart. Dumspån!!. Hur gammal är du!?

Och fast besluten om min höga moral planerade jag återställandet av strecket tills mörkret föll. Påspädning av dumhet egentligen. Varför inte bara släppa skiten. Gå en vända till liksom.. Ja, varför inte..

Traskade så klart raskt tillbaka med åbäket sent ikväll. När ingen såg. Fast man är ju inte osedd såna här gånger. Det var jag nog inte i förmiddags heller. En fem meters 20 kilos pjäs som är ute och går med en idiot. Gul dessutom. Ja, skylten alltså. Idioten var blå.

Frågan som följer är ju om inte den livsfarligaste ledningen av dom alla var kortslutningen i skallen. Borde skämmas. Men inser värdet av att berätta nåt galet från en dag där det roligaste som kan hända är när snön rasar av taken. Godnatt.

Bodils anti-självmords-manual

Den senaste veckan har några kända personer tagit sina liv. Precis när jag igår läste Bodil Malmstens "Mitt första liv- den gudarna älskar dör inte", såg jag att en musikant, som jag lyssnade lite på under senare delen av 90-talet, också han gjorde det i helgen. Då slog det mig som en klar blixt. Dom borde läst Bodil. Det jag precis läst var ju en fantastisk anti-suicide-manual. Ett passande bra tips alltså. Även om det kom för sent i dessa fall...
/M

Internationella Bessie Smith-dagen

Har faktiskt bara träffat kvinnor i dag. Först Lotta, så klart. Sen mamma. Därefter Iris, Britt-Marie och Birgit. På skivtallriken har det legat en nyinskaffad Bessie Smith dubbel.
Utöver Lars-Åke, som på telefon utgjorde enda undantaget, har min måndag alltså gått i kvinnornas tecken. Men det tog ändå ända till kvällen innan jag insåg att det passande nog var självaste internationella kvinnodagen.
Tänka sig att en sån dag ska behövas egentligen.. På Bessies tid kan jag förstå. Även om det egentligen inte heller är så länge sen, beroende på vilket perspektiv man använder. (Hon föddes omkring 1890 talet och dog 1937. Och hur länge har män och kvinnor funnits egentligen...!?)
Men dagen behövs förmodligen, både före och efter Bessie. Och vi pratar inte vilken Kanelbullens - eller Alla hjärtans dag som helst.. Utan helt andra proportioner. Inte enbart kommersiella krafter liksom.
Bara för sakens skull hamnar därefter fler damer på skivtallriken. Billie, Janis... och synd bara att jag inte har nåt med Emmylou. Men det bli i alla fall Bodil till läsningen, så klart.
Men med handen på hjärtat. Borde inte själva poängen med internationella kvinnodagen vara att köra med mixade lag... Kvinnor är smartast, som Sigge Hill sjunger, men männen behövs ju också för att vi ska förstå detta. Så in med åtminstone Louis..
Men jag har i alla fall dragit mitt strå till stacken i dag, känns det som. Till största delen dessutom lyckligt ovetandes...Tills nu på slutet..
/M

Vilket ras

Borde inte säga det här egentligen. Att vara stor i orden straffar sig. Åtminstone mig, omedelbart. Det har jag flera tekniska bevis på. Men kan ändå inte låta bli att notera att dom byggnader som rasat först, pga snötyngd, har varit dom stora fula shabraken som är byggda sist. Ett IKEA-lager i Jönköping, ICA Maxi i Kristinehamn.. Men även Ridhallar och ishallar lite här och där, för att dom förmodligen är samtida byggen. Medan flerhundraåriga träbyggnader fortfarande står stadigt obesvärade kvar längs vår snötyngda obyggd. Märkligt...

Scooterresa med Bodinrocker

Passar på att göra lite reklam för min vän och kollega Bodinrocker, som precis pytsat ut sin nya singel "Scooter", i dagarna.
Releasepartyt för fullängdsalbumet hålls som vanligt på Henriksbergs Takterrass i Göteborg på skärtorsdagen, 1 april. Dit måste man ju.
Men ta en lyssningsrunda och kolla in promovideon och rösta på Folktoppen och lyssna på Pite FM, för nu rullar Bodins Scooterresa igång och den vill ingen missa! Tro mig.
mer info på www.andersbodin.net
/M

Ps. Tror inte vi pratar snöskoter dock, det är nog en sån där EU moppe variant. Mer Medelhavet liksom. Fast mest tidlös boogierock.. Han är dessutom en av tio kandidater till förbandsakt till Status Quo i Stenungsund. För att nå dit ska han ha röster, så gå in och kika.

“Skitens krets”

Det har nog skrivits och sagts tillräckligt om Pasolinis “Salò - Sodoms 120 dagar”, vid det här laget. Men efter att ikväll för första (och sista?) gången sett denna beryktade har jag full förståelse. Räcker inte att bara borsta tänderna och gå och lägga sig liksom...
För min del är jag nog färdig med Pasolini nu. Lånade en fem-dvd-box på biblan som avslutades med ovan nämnda fascist-orgie i tre akter. Märkligt nog tyckte jag ändå den var bäst av dessa.
Jag är inte man att döma andras konstnärliga insatser. Men nån form av odödlighet har han ju i alla fall åstadkommit. Grymma skådisar inte minst. För att inte tala om dekorerna eller Ennio Morricones musik! Bra konst förmodligen. För den lämnar mig inte oberörd. Riktigt snygg också.
Men vilken tur att jag inte borstade tänderna innan, för då hade jag fått göra det två gånger. Men det får jag kanske göra ändå..
M

Varför skapa ett konstverk när blott drömmen är så ljuv?

"- Varför skapa ett konstverk när blott drömmen är så ljuv?"
Med den repliken avslutas Pasolinifilmen "Decamerone". Förmodligen är det väl Giovanni Boccaccio som kläckt det från början...?
Bra sagt, tror jag. Men ska sova på saken.
God natt.
/M