Jagad av puertoricaner

I natt drömde jag en annan knepig grej. Hade hamnat i en stad. Vet inte vilken. Men en som jag bott i. Letade natthärbärge och gick till ett ställe där jag bott tidigare. Det var som en blandning av att komma upp till mitt Raskolnikovrum i Sundsvall och någon kontinental känsla man kan få i Göteborg. Det luktade säreget och osunt i det rangliga trapphuset. Jag kom upp till en reception där det kryllade av folk. Mest suspekta herrar. Flera av dem i par. Jag fick en känsla av att stället hade blivit något helt annat än på min tid. Scenen skulle kunna hämtats ur vilken Fassbinderfilm som helst. Tre-fyra mycket ondsinta gubbar gjorde hotfulla utfall mot folket därinne, däribland mig. Gubbarna var puertoricaner, enligt receptionisten eller portieren eller vad han nu var. Jag bestämde mig för att skynda mig därifrån. Av någon anledning kändes det som att jag ville komma därifrån en bra bit före puertoricanerna. Och mycket riktigt. Jag hann nästan inte ens ner i trappen förrän de, ramlandes över varandra, satte iväg efter mig. Jag fick en känsla av att de hade för avsikt att utplåna samtliga som befunnit sig inne på detta märkliga hostel. Jag sprang för mitt liv. Jag hann precis känna hur det känns att fly undan ren ondska innan jag vaknade.
/M

Den anspråkslösa drömmen om en Plymouth Flyer

Ska börja publicera drömmar här på blåggen. Såväl sovande som vakna sådana. Börjar med en från den senaste veckans febernätter.

Av okänd anledning hade jag fått låna Tony Viscontis bil. I Hudiksvall (vad han gjorde där har jag ingen aning om ej heller varför han lånade ut bilen till mig). Lars-Åke Winberg (vad jag saknar den mannen) halvlåg i baksätet och jag körde. En sportvagn av GT-modell, högerstyrd, mossgrön och extremt patinerad. De spruckna lädersätena kändes som en gammal engelsk insutten soffa. Det var rosthål och läckte vatten och olja omvartannat. Men jag och Lars-Åke var helt sålda. Det luktade bil och solsken. Vi var lyckliga.

-Men vad är det för bil egentligen, undrade båda! 

Vi kunde inte hitta en enda bokstav eller ledtråd. Allt sånt hade ramlat av. 

-Maserati eller nåt annat italienritat, gissade jag.

-Nej, inte Maserati, inte i det här skicket, tyckte Lars-Åke.

-Jag tror hellre på nåt amerikanskt, för den engelska marknaden, fortsatte han.

Vi for vidare. Ingen busåkning. Snällt och försiktigt. Lånebil. Glada Hudik upp och Glada Hudik ner.

Till sist blev vi stående på parkeringen utanför Systembolaget, där det låg förr. Vad vi nu skulle där att göra? Förmodligen vända vrålåket.

Motorn kokade. Oljan rann ut på marken genom en sprucken slang. Vi sprang runt i trapphuset i huset närmast. Lägenheter och företag. Ingen öppnade. På Råsjö fick vi till sist hämta vatten i petflaskor. En dunk mineralolja tror jag också de hade.. 

Vi hittade instruktionsboken. 

Det var en Plymouth Flyer!!!

-Aldrig hört talas om. En sån bil finns ju inte.. 

Och vad skulle Tony Visconti säga? Jag tror han blev arg. Men jag vaknade... 

/M

Skolresa

Chocken har lagt sig. Nu börjar sorgeprocessen. Det går nog inte komma vidare utan att gräva lite i arkiven. Här är Bowie i Serious Moonlight stassen med Saimon och mig i gymnasiekläderna.. London 1990!!!!
/M

Antingen får en sluta läsa nyheter och kapa alla linor. I synnerhet en sån här dag! Eller så får en bara gå vidare. Hur hade David Bowie gjort? Förmodligen gått vidare. Det är väl precis det han har gjort också. För mig den störste inspiratören av alla! Känns som en närstående, fast allas. Beställde "Black Star" igår. Tack och lov är musik odödlig. Såväl skivor, kassetter som mp3:or. Kassetten på bilden var den första skiva jag köpte för egna pengar. Vila i frid!
/M

/M

Måste visa att det inte bara är Mårten som kan teckna

Ett självporträtt med lite AdHd perspektiv. Vet inte själv varför det är två olika perspektiv på tavlan.
En sådan tabbe skulle aldrig Mårten göra. Men jag kämpar på så gott jag kan.

Gästskribent har anmält sig

Hej igen. En gästskribent kommer husera här framöver, konstnären Tommy Tallstig. Kanske gör han nån tavla också... Jag kommer mest fungera som "redaktör" eller nåt... Men nu blir det nog lite liv här igen. Det var ett tag sen. Så häng kvar. /M