Vilken fantastiskt sympatisk musikdokumentär. Om metalbandet Anvil. Första gången i världshistorien som den oglamorösa sidan visas utan att samtidigt väga upp med den glamorösa sidan. Mer sånt. Lyckan är ju att fortsätta hålla på!! Anser jag. Överväger att inte bara kalla det den bästa musikdokumentär jag sett utan DEN ENDA!Känner igen varenda millimeter...
Minns även när Calle och jag traskade till André och lånade "Metal on metal" på bildskiva! Lånade en skiva med Tobruk också. Undrar vad som hände med Tobruk föresten, ha ha. Grymt.
/M
