Jag var på min bäste väns bröllop i lördags. Anders “Bodinrocker” Bodin äktade sin ögonsten Jenny. Ett bröllop som stod för allt annat än stela fasader och kallprat. Som bröllop kan tendera att göra ibland. Skulle vara mitt tal då.. Ja, kanske inte kallprat där heller, men struntprat kanske. Fast det drog ju ner rejäla skrattsalvor, trots sina tio minuter i tilläggstid. Och brudparet var förtjusta efteråt. Men jag hade en så fin tråd. En dråplighet som serverades på plats, mitt framför ögonen på mig. Och som jag bara inte kunde behålla för mig själv.
Jag skulle fotografera gästerna, när de anlände till festlokalen på Askimsterrassen, efter vigseln. Dessutom skulle bilderna tas med och utan maskeradutstyrsel. Det blev en rejäl flaskhals förstås. Och alla skulle igenom det här momentet för att få sin välkomstdrink. Tidigt i kön fanns en dansk familj. Jag kände ju inte alls igen alla gästerna. Men den här familjen var det nånting bekant över. Så jag riggade förstås upp dom som alla övriga. Peruker, kvastar och lösnäsor... Men när jag frågade vem dom kände, Anders eller Jenny, blev det tyst... Vem av brudparet är er koppling hit, förtydligar jag? Då svarar junior i sällskapet, på tvättäkta danska. Chris!
Chris, frågar jag?
Jä jä!! Chris, svarar alla fyra danskarna i kör.
Tystnad igen. Det går en stund. Kön trycker på. Själv har jag ju ingen aning egentligen. Kanske finns det nån annan Chris här inne som kopplar...? Jag har bara känt Anders i 17 år och Jenny i snart fyra. Så vad vet jag...?
Till sist får nåt snille för sig att ta fram porträttet på brudparet, som står intill. Och då går det ju upp ett ljus för alla. Dom känner varken Jenny eller Anders. Danskarna hör alltså inte hit! Men jag känner ju ändå igen dom. Och nu trillar poletten ner. Jag har sett dom på hotellfrukosten samma morgon. Helt osannolikt! Hur kan jag äta frukost på ett hotell i Göteborg med en dansk familj som sedan hamnar på samma fest som mig. Bara för att det sen inte ska vara så? Danskar dessutom. Sånt finns ju inte på världskartan.. Det känns rätt men ändå helt fel. Men mest av allt känns det konstigt. Lurad liksom... Men svaret är enkelt. Danskarna ska till en annan fest, nånstans i närheten. Ännu mer osannolikt..
Hade jag inte med hjälp av enkla frågor börjat nysta i härvan hade dom kanske tagit sig ända till middagshöjd. Och det hade väl varit trevligt i o fs. Utsökt mat och dryck, by the way. Men poängen är ju förstås att det är så himla lätt att hamna på fel bröllop. Finns flera exempel på det. Alla har vi väl varit på nåt bröllop som varit fel. Brudparen inte minst. Det förra bröllopet jag var på hade ju en brud med samma förnamn som bruden på det här bröllopet. Men vad hjälpte det. Det höll ju inte ändå. Med det vill jag bara säga att Anders och Jenny är så rätt det går komma. Funkar inte det, så funkar inget. Men att danskarna ändå skulle in och vända för att illustrera hur lätt det är att det blir fel är ju märkligt...
Ja, ungefär så höll jag på med mitt tal. Och lite annat smått och gott passerade också förstås. Hur det gick för danskarna vet jag tyvärr inte. Inte heller om dom även var med på vigseln i Askims kyrk. Men det kan dom ju inte ha varit. Men det är i alla fall riktigt synd att jag inte hann knäppa dom. men det kanske blev tillräckligt knäppt ändå....
Har redan berättat i två tidigare inlägg om mitt täckodlade experiment. Här är den avslutande del tre av säsong 09, i "Blålurad-serien". Det blev några kulor. Vissa av dom ryms i handflatan. Lotta säger att det blir bra jord till nästa år. Så håll utkik efter säsong 10. Idag har vi handgrävt upp skiten och tagit upp det som ätas kan. På återseende..
