Man vill inte veta

Läste precis i The Q book of Punk legends. Tio sidor komprimerad historia om The Clash. Hade ingen aning om att medlemmar i ett av Storbritaniens mest politiskt korrekta band roat sig med att skjuta duvor med luftgevär i centrala London, från ett tak uppe på en studio. Fyra polisbilar och en helikopter tog det i anspråk av samhälleliga resurser. Böter 800 pund. Rätt åt dom. Där rök trovärdigheten. Spelar ingen roll att dom i nästa andetag var dragplåster på en stor anti-nazist gala i samma stad. Ger man sig på oskyldiga duvor med luftgevär kan man lika gärna vara nazist också. Låt vara att fåglar ibland kan jämföras med flygande råttor. Men det kan människor också. I alla fall vissa... The Clash är inte längre ett av mina favoritband tack vare detta.
Man vill inte veta. Men för min del dras jag ändå till biografier. Har länge placerat Martin Scorsese bland favoritregissörerna. Men efter Levon Helms bok om The Band dök ju även han. Nu har jag en helt annan bild av fantomen. Köpte dock "Shine a light" i dagarna. Inte för Scorsese då. Nej, för Stones. Men då var vi inne på Stones... Puh...! Scorsese är en pajas. Men vad är då stenarnna. Fast dom har å andra sidan aldrig utgett sig för nåt annat... Inte som The Clash i alla fall.
/M