30 juli 2010

Liten kompromiss












Tillhör en utdöende motståndsgrupp mot listor. Tackade bl a vänligt men bestämt nej till en “årets bästa lista” för en tidning härom året. På den nivån är det. Tycker det är en lättköpt form av publicitet genom lättspydd kommunikation. Men paradoxernas mästare har naturligtvis slagit till igen. På en parmiddag på Sjömärket i förrgår avgjorde Lotta och jag och våra bästa vänner Calle och Lotta, världens bästa låtar samt världens bästa album. Vi hade dessutom en vecka på oss att sammanställa. Listorna skulle vara enade i respektive par. Alltså båda måste samsas om varje kandidat. En inte helt enkel utmaning. Här är min och Lottas albumlista. Obs ej i rangordning.

Album:
Greatest Hits - Leonard Cohen
Rock N Roll With The Modern Lovers - Jonathan Richman & The Modern Lovers
Vit Flagg - Anders F Rönnblom & Seskaton
Strangeways Here We Come - The Smiths
Histoire de Melody Nelson - Serge Gainsbourg
Hunky Dory - David Bowie
Moondance - Van Morrison
Lisa Ekdal - Lisa Ekdal
Apetite for Destruction - Guns N Roses
Goats Head Soup - Rolling Stones

Låtar:
Life on Mars? - David Bowie
Chelse Hotel #2 - Leonard Cohen
Melody Nelson - Serge Gainsbourg
Like a Rolling Stone - Bob Dylan
Rockin Rockin Leprechauns - Jonathan Richman & The Modern Lovers
Vit Flagg - Anders F Rönnblom & Seskaton
Paint A Vulgar Picture - The Smiths
100 Years Ago - Rolling Stones
Pressure Drop - Toots & The Maytals
Stoned Me - Van Morrison

Så här såg Calle och Lotta på saken.
Album:
A Kind Of Blue - Miles Davis
Love It To Death - Alice Cooper
Sticky Fingers - Rolling Stones
Dressed To Kill - Kiss
Highway 61 Revisited - Bob Dylan
The Rise And Fall Of Ziggy Stardust & The Spiders From Mars - David Bowie
Transformer - Lou Reed
Rubber Soul - The Beatles
Rock Bottom - Robert Wyatt
Forever Changes - The Love

Låtar:
Home Sweet Home - Mötley Crue
A Love Supreme - John Coltrane
Like A Rolling Stone - Bob Dylan
Jumpin Jack Flash - Rolling Stones
Dream On - Aerosmith
Ashes To Ashes - David Bowie
I Am The Walrus - The Beatles
Sea Song - Robert Wyatt
Whole Lotta Love - Led Zeppelin
Yellow Brick Road - Elton John

17 juli 2010

Rönnblom

Han sjunger om Victoria och Madeleine. Borde ligga mer rätt i tiden än nånsin. "Rapport från ett kallt fosterland", från 1980. Med vem då? Ja, Anders F Rönnblom så klart. Fin kollega, vän och legend.
Sjunger om Alex Chilton och Willy De Ville och Peggy Sue också.
Too cool! Kolla upp! www.andersf.com

I Jakten På Victoria
Tänk om du var kär i en tambourine man... Det skulle slå hårt, slå hårt... Ty ingenting går upp mot en tambourine man... En sån som slår hårt, slår hårt... Jag känner en, det är sant... “Får vi hörat igen...”... Jag känner två... “Intressant, vilka då, vilka då...”Jag känner många många fler, det kan ni ge er på... Jag känner en som är stor... “Han är större ändå...” Men i jakten på Victoria har han smutsat ner sin gloria... Och han faller, han faller, han faller, han faller... I jakten på Victoria... Har du en gång sett en fallande man... Då har du sett allt, sett allt... Han döljer ingenting, han är en fallande man... Som tar det helt kallt, helt kallt... Här har vi en... “Är det sant, får vi hörat igen...” Här har vi två... “Intressant, vilka då, vilka då...” Här finns det många många fler, det kan ni ge er på... Här är en som är stor... “Han är större ändå...” Men i jakten på Victoria har han smutsat ner sin gloria... Och han faller, han faller, han faller, han faller... I jakten på Victoria... Men när en vacker liten bracka sticker fram hakan... Och säger: “Jag vill se dig mellan mina lakan”... Då klottrar han sin oro på ett litet papper... Han har en massa pengar, men han är inte tapper... Och det fiinns ingen tröst för en tambourine man... Nej, det finns ingen tröst för en tambourine man... Nej, det finns ingen tröst för en fallande man... I jakten på Victoria har han smutsat ner sin gloria... Och han faller, han faller, han faller, han faller... I jakten på Victoria, samma tragiska historia... Och han faller, han faller, han faller, han faller...

På Väg Till Horisonten
Vi möttes i en väntsal, vi växla några tomma ord... Det blev ett fattigt samtal, trots att vi var ovan jord... Så fanns det inget andrum, instängd i ett vakuum... Du sa: “Vad vi behöver är ingen lyckoklöver... Vi är på väg i karriären och vi måste komma fram”... Men Madeleine... Jag är på väg till horisonten... Jag har upptäckt ett sånt konstigt sken... Madeleine... Jag tror jag dras till horisonten... Vad kan det vara för ett konstigt sken... Madeleine... Vi skildes på en sandstrand strax öster om förstörelsen... Det var ett lustigt samband i den olustiga uppgörelsen... Efter en utebliven seger så gällde andra regler... Du sa: “Tiderna förändras, allt det vackra skändas... Vi är på väg i karriären och vi måste komma fram”...