Bara av artighet

Dom flesta vet att jag är analfabet på utseenden. Kan möta vem som helst som jag känner utan att känna igen denne. Noll procent stropp. Noll procent utseendeminne.. That´s life.
Så idag i rulltrappan mötte jag en dam som jag trodde jag borde hälsa på. Och så var det ju. Så vi hälsade, efter att jag först ställt frågan om vi borde hälsa. Hej hej. Hon åkte upp och jag åkte ner. Nu känner vi varandra... Tills nästa gång...
Efter några minuter mötte jag en mycket ung dam. Som hejade. Jag hejade tillbaka så klart. Men även hon fick frågan - Känner vi varandra?
Drog hela förloppet om hon i rulltrappan och utseendeminnet och bla bla och att jag tycker det är jobbigt att inte känna igen folk och att jag ibland kan känna igen den jag inte alls borde känna igen...
Men vi var inte alls bekanta visade det sig... Nähä..?
Hon bad till och med om ursäkt. Med tillägget: - Jag hälsade bara av artighet!
Tänka sig..! Kanske läge raka av sig mustachen och lämna hatten och rocken och käppen hemma? eller..?
/M