“Outtakes and remakes of heartaches”

Min vän och fabrikskollega Petter Hillström släpper andra albumet med sitt musikkollektiv Hillström & Billy i dagarna. På utrotningshotad vinyl dessutom. “Outtakes and remakes of heartaches”, kallar han den.
För vänner av somriga groove, kufisk gnek/vingel-lo-fi, uptempo för brustna hjärtan och så vidare... kan jag rekommendera detta.
Klicka vidare på www.hillstromandbilly.com
Förmodligen är det också det vackraste omslaget på den här sidan 70 talet.
/M

Reflexion inför nästa gig

Första giget nånsin, känns det som, är nu på lördag. Har inte spelat offentligt sen september. Som att börja från noll. En ganska fräsch känsla. Men ska man vara både Jagger och Richards samt Allen Klein och Andrew Loog Oldham samtidigt måste man ju göra så här. Ta det lite lugnt typ... Och när spelade Stones i en kyrka senast.. Bra fråga. Ska framföra två låtar. Helst vill jag ta två helt nyskrivna.. Det här är faktiskt ingen lätt uppgift. Borde det vara det?
/M

Rojalisten har väckts

Historisk dag! Rörande fin tillställning.
Har blivit en riktig rojalist. Har nog alltid varit det, även om den kanske legat i träda. Har i alla fall inte tittat så här mycket på TV nån gång.. Nu är det strax dessert, men orkar nog inte mer efterrätt i dag.
/M

Nånting gott

Blev sittandes helt klistrad med morsan framför tv:n ikväll. Direktsändningen från festkonserten i Stockholms konserthus. Makalösa framträdanden. Tagen faktiskt. Fick gåshud av Lisa Nilssons Jocke Berg låt, för att inte tala om Ugglas inledning och det kinesiska balettnumret. Samt Jöback och Fakir, för att dom är så hyvens. Roxette avslutade med The look och dom inbjudna kungahusen rockade loss och alla var lyckliga. Kändes smått historiskt. Surrealistisk stämning, som sångaren Peter Mattei satte ord på i eftersnacket med Levengood, "- Nånting gott!"

Törs jag skriva det här?

Roberto Saviano! Hoppas du klarar dig. Hoppas vi alla klarar oss. Och törs man överhuvudtaget offentliggöra sig själv i detta sammanhang. Och publicera sin sympati elektroniskt..? Uan att, i bästa fall, åka på en snyting. Och törs man låta bli att göra det och låtsas som om ingenting..?
Gomorra. En skräckskilldring hämtad från verkligheten. Ungefär som Mårran som sveper in över Mumindalen, fast på riktigt. En kartläggning av Camorraland i södra Italien. "En plats med flest mord i Europa, där grymhet och affärer går hand i hand och där ingenting har något värde så länge det inte genererar makt". Men egentligen handlar det om ett handelsnätverk, med en rotlöpa som sträcker sig längs halva jordklotet och börjar i Neapel.
Funderingarna sätter igång. Dom italienska vinerna, hur gott smakar dom efter det här och mozarellan..? Och är det på grund av avfallsdumpningarna i Eldslandet som frukterna från ICA ibland är så dåliga. Och hur ser Nordanstigs kommuns högsta höns maffiakopplingar ut. För kopplingar finns det på alla plan. Med ICA, med Hollywood, med alla. I alla fall i min fantasi, efter att ha läst Gomorra. Och hittas jag torterad och lemlästad i en söndersprängd brunn om tretton år måste det vara för att jag inte kunde hålla käften och skrev dessa rader. Saviano lever i skydd på okänd ort. Men det gör ju jag också.
Vad kan man göra? Mer än att läsa boken..
/M

Blådårar

Det här var en svårare nöt att knäcka än Novoletten. Men även blå-Framen är i bruk igen. Dock uppför den sig lite lynnigt. Men vem gör inte det..? Lyse i alla fall.. /M

Easy Rider

Åke Larsson var inte hemma när jag åkte till honom med bakhjulet. Men på nallen kunde han konstatera att det bara krävdes lite olja (obs ej från BP) för att få drevet att sluta slira. Sagt och gjort. Och tro det eller ej, karln hade rätt. Fast Åke Larsson är ju en legend på området, så vad annars..
Att ge cylindern några supar och göra ren förgasaren tog resten av kvällen. Men sen var seklets första åktur ett faktum. Och hur lycklig får man bli egentligen. Husqvarna Novolette, enpetare!!!
Imorgon åker kåporna på och det blir fulltank. Och ikväll går passande nog Easy Rider på dumburken. Kan inte låta bli att dra vissa paralleller.
Cheers./M

Patti på Guldsmeden?

Patti Smith på Guldsmeden. Fast bara nästan. En sak är i alla fall säker. En riktig artist, konstnär, människa. Såna borde fridlysas.

Kommentar till Jens Assur, LRF och hela skiten

Jag motsätter mig såna där påve-fasoner. Komma till Bollnäs och göra bok och utställning om hur öde allting är. Och hänga skiten på Kulturhuset i huvudstaden. Lägg ner.
Med all respekt. /Lärkan