Rönnblom

Han sjunger om Victoria och Madeleine. Borde ligga mer rätt i tiden än nånsin. "Rapport från ett kallt fosterland", från 1980. Med vem då? Ja, Anders F Rönnblom så klart. Fin kollega, vän och legend.
Sjunger om Alex Chilton och Willy De Ville och Peggy Sue också.
Too cool! Kolla upp! www.andersf.com

I Jakten På Victoria
Tänk om du var kär i en tambourine man... Det skulle slå hårt, slå hårt... Ty ingenting går upp mot en tambourine man... En sån som slår hårt, slår hårt... Jag känner en, det är sant... “Får vi hörat igen...”... Jag känner två... “Intressant, vilka då, vilka då...”Jag känner många många fler, det kan ni ge er på... Jag känner en som är stor... “Han är större ändå...” Men i jakten på Victoria har han smutsat ner sin gloria... Och han faller, han faller, han faller, han faller... I jakten på Victoria... Har du en gång sett en fallande man... Då har du sett allt, sett allt... Han döljer ingenting, han är en fallande man... Som tar det helt kallt, helt kallt... Här har vi en... “Är det sant, får vi hörat igen...” Här har vi två... “Intressant, vilka då, vilka då...” Här finns det många många fler, det kan ni ge er på... Här är en som är stor... “Han är större ändå...” Men i jakten på Victoria har han smutsat ner sin gloria... Och han faller, han faller, han faller, han faller... I jakten på Victoria... Men när en vacker liten bracka sticker fram hakan... Och säger: “Jag vill se dig mellan mina lakan”... Då klottrar han sin oro på ett litet papper... Han har en massa pengar, men han är inte tapper... Och det fiinns ingen tröst för en tambourine man... Nej, det finns ingen tröst för en tambourine man... Nej, det finns ingen tröst för en fallande man... I jakten på Victoria har han smutsat ner sin gloria... Och han faller, han faller, han faller, han faller... I jakten på Victoria, samma tragiska historia... Och han faller, han faller, han faller, han faller...

På Väg Till Horisonten
Vi möttes i en väntsal, vi växla några tomma ord... Det blev ett fattigt samtal, trots att vi var ovan jord... Så fanns det inget andrum, instängd i ett vakuum... Du sa: “Vad vi behöver är ingen lyckoklöver... Vi är på väg i karriären och vi måste komma fram”... Men Madeleine... Jag är på väg till horisonten... Jag har upptäckt ett sånt konstigt sken... Madeleine... Jag tror jag dras till horisonten... Vad kan det vara för ett konstigt sken... Madeleine... Vi skildes på en sandstrand strax öster om förstörelsen... Det var ett lustigt samband i den olustiga uppgörelsen... Efter en utebliven seger så gällde andra regler... Du sa: “Tiderna förändras, allt det vackra skändas... Vi är på väg i karriären och vi måste komma fram”...