I dag hörde jag skådisen Krister Henriksson säga en grej som jag nog kommer bära med mig. Minns inte exakt ordagrant, men innebörden var att det ska finnas plats över för betraktaren. Han nämnde konståkning som ett exempel där han inte kunde hitta plats åt sig själv, för att det oftast är så väl utfört, menade han.
På papperet låter ju den åskådningen som något att ha.
Vilket innebär att ens perfektion kan ställas åt sidan... Skönt va.
/M
Ps. Själv har jag inget emot konståkning (det var Krister som hade det) bara jag själv slipper åka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar