Skulle köpa sagogryn på butiken, säger inte vilken (spelar ingen roll för jag har kollat på flera ställen) men det finns inte. Har inte funnits på flera år.
Vad ska man nu med sagogryn till? Jo, det ingår i den plommonkompott som min mor brukar göra. Gamla tiders grejer. Apgott!
Däremot finns fjortontusen olika varianter av Kaviar och ännu fler varianter av feta, mozzarella och liknande... Vad ska man med det till?
Som om inte det vore nog tjatar ett stort mejeriföretag om att mjölken kommer från gårdar från flera olika ställen runt om i norrland och så kommer det även vara i framtiden. Dom säger ingenting om att mjölken kom från ännu fler gårdar förr i tiden. Och inte heller att den kommer från kor.
Vad har det här med sagogrynen att göra? Ja, ingenting så klart...
/M
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Anar en viss frustration av texten att läsa. Ställer inte heller upp på att många saker kring djur och natur, gård och miljö utvecklats till något vi inte har med oss längre som ett naturligt viktigt inslag. Vi skapar några stora industrier istället, bombar oss med vackra bilder på hur det en gång såg ut och TVn går spinn i program om livet på landet och bonden blir en turistatrakrion, någon att åka och titta på men som inte längre behövs. Det sjuka är att djur, människa, natur måste åter igen samarbeta för att få tillbaks det vi nu förstört och det är nu. Inte som ett fejkat inredningsprogarm utan men full kraft av de lokala förmågor som en gång hjälpte varandra och fick landet att leva. Mer äkta lokala förmågor,inte som några pittoreska förmågor som öppnar upp några veckor på sommaren för turism och utflyktsmål utan åter få tillbaks de lokala företagen, bönder, butiker, skolor. Att börja leva tillsammans helt enkelt. Djur och natur skulle jubla. Husen skulle åter bli fyllda med kraft och bygden skulle dansa. Fokus skulle bli levande inte prylbaserat och utseendefixerat. Det finns plats för både det intellektuella, kreativa, praktiska. Landsbygden precis som den stora staden, lilla staden utesluter inte varandra. Centralisering av ekonomi vad gäller jordbruket är som att sakta bygga bort det vi nu vet är ett måste för långsiktigt överlevande. Tack för mig.
SvaraRaderaInte frustrerad men lite sorgsen, inte uppgiven men självskriven för ett liv på landet och levande gård. / någon du känner.
Ja, bonden är nog den nya tomten..
SvaraRadera