En rätt positiv tanke jag aldrig tidigare tänkt slog mig precis. Den här busslinjen jag avtjänat rätt många timmar på i mina dar (t o m besjungit den), nog är väl varje tur ändå ganska unik!
Det har varit en annan sida i en bok, det har varit en eller annan medpassagerare, i instämmande tystnad eller språklust. Det har varit olika tankar och idéer i skallen. Det har varit olika kläder, platser, låtar, kanaler och chaufförer. Det har varit fyra årstider, ibland sammansmälta till ett enda odefinierbart mellantingsmörker. Det har varit samma väg, med undantag för vissa omledade avstickare. I dag höll det dessutom på att smälla i Sandvalla..
Jag vill nog så kortfattat som möjligt bara påstå att den leda man lätt kan få av att åka samma sträcka tillräckligt många gånger egentligen bara skapas av ens egna begränsningar av att inte se det unika i varje stund. I dag var det för nyårskaffe och pralin på Dackås med Terry. Bara en sån sak är ju värd ett halvt liv av pendlingar fram och tillbaka.
/M
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Idag v även 53ans resa i rädsla o klokhetstecken. På dit vägen trodde jag resan ej skulle leda till given destination o hemvägen en vacker reflektion. Livet det lilla livet. TYT
SvaraRadera