Hellre en stöt

Varför kan dom inte låta en få hålla på? Här är en ganska enkelt konstruerad makapär. En brödrost modell Philips “Toastissimo”. Låter tjusigt italienfrasigt liksom. Inköpt under första skälvande åren av det här seklet. Inte alls lastgammal. Använd men inte ihjälkörd. Så lägger den bara av. Kassetten fastnar inte när man trycker ner den liksom. Och brödet går därmed inte rosta. Det blir ingen glöd. Som att strömbrytaren aldrig går på.
Jag ger mig den på att jag lätt skulle kunna greja skitfelet. Men problemet är att jag bara kommer halvvägs med skruvandet. Ena halvan får jag bort. Andra halvan är märkligt nitskruvad. Finns inga verktyg i huset som tar sig igenom. JA såg och sånt då, men då har det ju spårat ur.
Varför kan dom inte få låta en få hålla på. Grejen är ju att man inte ska kunna laga skiten. Släng och köp nytt liksom. Det vägrar jag. Istället plockar jag fram nån av dom pålitliga men livsfarliga 50-talsrostarna som jag har, med bakelitkontakter yes!. Hellre en rejäl stöt än att köpa ytterligare en ny som är tidsinställd att räcka i cirkus åtta år. Ska det få va så här?....!