Gul skylt, blå idiot

Min näst mest puckade idé hittills, med direkt efterföljande impulshandling, ägde rum i dag. (Möjligt att det var min näst-näst eller näst-näst-näst dummaste, men helt klart på övre halvan är den. Den allra dummaste har jag dock koll på, men den berättas inte nu).

Snodde en “Livsfarlig ledning-skylt”. En sån där gul en med utstansade versaler som varnar ovanför järnvägsövergångar. Stupade över den under min promenad. Tyckte den var skitsnygg. Tycker jag fortfarande.

En lastbil hade tydligen mejat ner dom i fredags. Den ena var paj. Den andra (“min”) var i mint condition. Kunde inte hålla mig. Bar hem den. En sån där är ju "skitkul" att ha. Men omedelbart vid hemkomsten insåg jag dumheten. Vad ska jag med den till och när och varför? Stöld dessutom! Fick inte mycket medhåll av mina närmaste heller såklart. Dumspån!!. Hur gammal är du!?

Och fast besluten om min höga moral planerade jag återställandet av strecket tills mörkret föll. Påspädning av dumhet egentligen. Varför inte bara släppa skiten. Gå en vända till liksom.. Ja, varför inte..

Traskade så klart raskt tillbaka med åbäket sent ikväll. När ingen såg. Fast man är ju inte osedd såna här gånger. Det var jag nog inte i förmiddags heller. En fem meters 20 kilos pjäs som är ute och går med en idiot. Gul dessutom. Ja, skylten alltså. Idioten var blå.

Frågan som följer är ju om inte den livsfarligaste ledningen av dom alla var kortslutningen i skallen. Borde skämmas. Men inser värdet av att berätta nåt galet från en dag där det roligaste som kan hända är när snön rasar av taken. Godnatt.