I dag skulle jag på affärn igen. Notan och femhundringen låg i en liten rul. Jag märkte inte femhundringen och ej heller att den stack iväg på egen hand inne på affärn. Väl framme i kassan drog jag kortet i vanlig ordning och reda, löning på fredag. När jag kom hem undrade mor om femhundringen räckte. Det var hon som placerat den.
Mayaindianerna hade rätt... Jordens undergång... 500 KR! Borta!! Livet kan vara värre, eller inte alls så klart. 500 kr vad är det i dessa tider. Men jag ringde ändå till snälla Starks för att kolla. Och dra på trissor; nån vänlig Karl Bertil Jonsson hade hittat en femhundring i en kundvagn och lämnat in den i kassan. Jag får ut den mot uppvisande av denna beskrivning. Kan det vara möjligt..!?
Det får mig dock att tänka på en filosofi jag har. Om man tappar pengar utan att veta om det gör det inget... Det är först när man får reda på att man tappat pengarna som det känns. Men nu är vi ju plus minus noll på kontot igen, förutom det som drogs på kortet då.. Men de pengarna har man ju heller varken sett eller känt på... God jul till upphittaren vill jag ändå säga! Kram också.
/M
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar