22 apr. 2009

Fairtrade är bluff

Angående gårdagens blogginlägg om min kaffefundering så har jag fått ett svar. Fairtrade är bluff! Precis vad jag misstänkte. Ytterligare ett trick alltså som bara är att försöka parera. Och det har jag ju redan gjort, som håller mig till kokkaffe, för det mesta. Hur det är med andra varor vet jag inte. Men misstänker att utsläppskompensationen på flygbiljetten etc följer med på samma resa. Bort!
/M

6 kommentarer:

  1. På vilket sätt är fairtrade en bluff? Intressant att veta.

    SvaraRadera
  2. Vissa undersökningar har visat att kaffe och te industrin i stort sett hanterar dessa produkter och personal på samma sätt som vanligt. Ingen större skillnad mot "vanligt" kaffe och te. Detta innebär ju å andra sidan inte att det behöver vara något större fel. Men marknadsföringen får ju folk att tro att det är ett mycket sundare och bättre alternativ än vad det har täckning för. Och folk investerar okritiskt i sitt eget samvete. Hur det är med andra produkter, kläder etc har jag ingen aning om. Men jag handlar själv gärna fairtrade om det finns såna alternativ. För det känns bättre. Lägger på nån hundring för själen liksom... Därför sökte jag efter kokkaffe också. Men där har jag en egen teori. Eftersom fairtradementaliteten är ett fenomen för "moderna människor" så har man inte lagt något krut på att kirra kokkaffe i samma utsträckning. Kokkaffe tillhör ju oss "omoderna människor" Bakåtsträvare, gamlingar, ufon eller hur man nu vill uttrycka det. Ingen säljsuccé på samma sätt, även om jag faktiskt sett att det förekommer kokkaffe också, men det är inte lika vanligt. Vad har du för uppfattning. Cyklar jag...?/M

    SvaraRadera
  3. Misstänkte nog att fairtrade är mer ett säljargument än en välgärning. Men som du säger något är väl bättre än inget...

    Angående kokkaffe så tänkte jag på när jag bodde i Helsingborg under en period i början av nittiotalet. När jag skulle bunkra förnödenheter på Ica blev jag stoppad av en undrande expedit. Jag hade nämligen smugit omkring kaffe- och tehyllan varv efter varv och han tyckte väl det såg suspekt ut. När jag talade om att jag letade efter kokkaffe fick jag veta att det inte fanns, och knappast någonannanstans i skåne heller.
    Effekten av det hela blev att jag fick köpa mitt kokkaffe i en liten butik som malde direkt på plats, inte helt oangenämt i och för sig. Det doftade nymalet kaffe i hela bussen på väg hem.
    Fairtrade fanns ju inte på den tiden, och inte heller nåt utbrett tänk på miljö eller rättvisa men det kändes ändå lite rejält på nåt sätt.
    Kokkaffet blev för övrigt mycket uppskattat av den snickare som jag jobbade med då, han mindes sin barndom i småland...

    SvaraRadera
  4. Kokkaffe är kanske något norrländskt fenomen då. Inte undra på att man glömt bort att rättvisemärka det... Vilken fin historia för övrigt. Den borde du ju lägga upp som blogginlägg. Och jag borde ju faktiskt ändra rubriken i mitt blogginlägg. "...är nog bluff" istället för "...är bluff". För helt säker ska man ju aldrig vara på nånting.
    Bästa h/Lärka

    SvaraRadera
  5. Fairtrade är ingen bluff. Det är inga mellanhänder som tjänar pengar på rättvisemärkta varor. Odlare och anställda i utvecklingsländer förbättra sina arbets- och levnadsvillkor genom att sälja Fairtrade-varor. Fairtrade har anställda som ska kontrollera att man får det man betalt för i butiken.

    MEN, givetvis finns det säkert människor som försöker sälja "vanliga" produkter som /eko/rättvisemärkt bara för att tjäna pengar. Men bluffmakare finns inom alla yrken.

    Jag försöker handla Fairtrademärkta bananer, kaffe o choklad. Bara för att jag hoppas att odlarna får lite mera lön o bättre arbetsvillkor.

    Om kok-kaffe har jag ingen åsikt. Kör med bryggare själv :)

    SvaraRadera
  6. Att bli certifierad som Rättvisemärkt är att svika världens fattiga. Minimiavgiften för att få ett FLO-certifikat ligger på ungefär 22000 kronor. Utöver det en årsavgift på drygt 12000 kr. Det är fantasisummor för många fattiga.

    Familjer på Nicaraguas landsbygd har en snittinkomst på 2000 kr per år. En lantbrukare i Kenya tjänar c:a 2500 kr per år. Hur skall dem kunna ansluta sig till Rättvisemärkts system? Ett system som hävdar att det är för de fattiga de driver det här experimentet?

    De som främst gynnas av Rättvisemärkts system är de rika storbönderna, som genom att utnyttja fattiga arbetare får en gräddfil in till fina hyllan i saluhallen. Men Rättvisemärkt stannar inte vid det. Utöver att man tvingar människor i tredje världen till att fortsätta leva i fattigdom och i beroendeställning till de rika så spelar man på människors samvete, försöker få oss konsumenter i den industrialiserade världen att få dåligt samvete om vi inte handlar Rättvisemärkt.

    Och så tjänar man pengar även på handlarna naturligtvis som får betala 2% av konsumentpriset till Rättvisemärkt AB. Ett bolag som för övrigt har LO och Svenska kyrkan som huvudägare och kanske är det därför som framförallt vänsterpolitiker vurmar för systemet.

    Nej, rätt väg att gå för att hjälpa människor ur fattigdomsfällan är att handla med dem. Genom frihandel, borttagande av handelshinder, konkurrens, fri rörlighet av varor och tjänster skapas rikedom och samhällsutveckling.

    SvaraRadera