Mr Cleese’s knän

Hörde en rätt festlig story i dag. Träffade en dam i Söderala, Maya. Hon berättade om när hon studerade i London på 80-talet.
Varje morgon gick hon till skolan, genom en park. Hon brukade ofta möta en man med tre hundar. Bulldogar, tror jag.. En morgon bestämde hon sig för att ta med kameran. Och det var just den morgonen som mannen med hundarna satt på en bänk i parken. Lyckträff, tyckte Maya. Hon älskar hundar. Och gick helt enkelt fram och frågade om det var ok att ta bilder. Naturligtvis gick det bra. Men mannen blev ändå märkbart förvånad, när det visade sig att jyckarna var intressantast. Maya satte så klart ändå igång sessionen. Mannen satt tålmodigt kvar på bänken. Maya gick på huk och plåtade hundarna, glad i hågen. Hon kom lite sent till skolan men drog så klart förklaringen.
- You´ve just met Mr Cleese, sa alla i kör.
Alla utom Maya visste ju att John Cleese gick sin runda i området varje morgon. När bilderna framkallats (bilder tog ju lite längre tid på sig på den tiden) syntes faktiskt två karakteristiska knän, överst på en av bilderna. Knän som inte kunde tillhöra någon annan än John Cleese.
John Cleese sitter alltså där på bänken medan Maya från Söderala går på huk nedanför och fotograferar hans tre jyckar. Av huvudattraktionen himself lämnas endast ett par knän till eftervärlden. Hon vet inte att det är han och han är lätt obekväm för att hon inte vet att det är han. Eller kanske förvånad för att hon inte bryr sig... Lite Cleese-sketchigt alltså, fast i verkligheten. Och i omvänd ordning.
Nu ska det tilläggas att Maya mycket väl känner till John Cleese, då som nu. Men hon är även analfabet på utseenden.
Jag är också analfabet på utsenden. Men inne i en Monty Python/Fawlty Towers-period. Så för mig var dagens anekdot lite extra kul.
/M