Världen är verkligen räddad!

Nej men det var ju den här jag letade efter! Och nu förstår jag varför. Spotify kan man lita på. För att inte tala om Blue Note!! Curtis Fuller The Opener"! Världen är verkligen räddad.

Världen är räddad!

Världen är räddad. Det är klart att Spotify har Curtis Fuller. Hittade precis "Blues-ette" med honom. Letade febrilt efter plattor med Fuller när jag höll på att spisa ihjäl mig på John Coltrane "Blue train" för några år sedan. Där tutar ju Fuller trombon som en gud. Letade i England också samt överallt i Sverige där jag kunde komma åt.. Hittade nada. Men nu är världen räddad som sagt. Skitskön sent 50 jazz åt be-bop.
Jo, en parentes. Kollade på CD on och Ginza och Megastore också nu då i alla hast. Och jo då, nu har det ramlat in nån titel. Kanske bara för att jag gav upp 2004. Hade nästan glömt bort denne trombonist, som faktiskt ännu är i livet. Spotify kan man lita på. Och tydligen dom svenska beställsajterna också. Ha! Vad skönt.

Radiobilen ha ha

Kort reflexion över dagens reportage i Felicia i SR P2. Peter Hansson gjorde ett kul och fint inslag från Smedjan i Sörfors och Cornelissälsskapets visfestival. Kul.
Men löjets ironi spelar mig ändå ett spratt. Min Laban (vet inte varför den här renaultmodellen heter så egentligen) har ju en period just nu när den ibland ska krusas med rullstart. Det är nåt med kolen i generatorn eller startmotorn..? Bilen har jag haft i elva år och kört sommar som vinter. Det är den BÄSTA bil jag haft. Jag har bara haft tre bilar inklusve Laban. Vilket ju är ganska lite avverkat med tanke på att jag haft körkort sen 1992 och bor på landet. Men det är Labans förtjänt att jag inte behövt så många andra. Nog om detta. Världens bästa bil bara.
Men när den ska hålla intervjusoffa, med Jens Gustavson och mig, och ut i riksradio för första gången då ska det rullstartas och hostas och gneka. Är det inte typiskt.. Va?! Så att alla ska få sig ett skratt. Gammelbil ha ha. Men det bjuder vi ju så klart på. Det blev ju bra radio...
/M

Radiobil

Välbekant kärra i SR P2, 12.00-13.00 nu på lördag.
Radiobil! typ..
www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramID=2486

True Blood, del 1

För tidigt att uttala sig än. Men tror jag gillade första avsnittet, så här långt. Såg del 1 av “True Blood” igår. Den hypade amerikanska vampyrserien som tillsammans med andra faktorer dragit pålen ur hjärtat på den svåraste genren av kanske alla. Och därmed varit med om att skapa förra årets massvampyrhysteri.
Själv är jag ju torsk på vampyrer. Det vet alla som känner mig. Men det bottnar egentligen i en enda film. “Greve Dracula“, med Jack Palance i huvudrollen. Med sina vampyrkvinnor höll Palance på skrämma livet ur mig när jag som nioåring fick se filmen med mamma på TV en lördagkväll i början av 80-talet. Det filmiskt mesta avgörande som hänt i hela mitt liv är jag beredd att påstå. Men det som skrämmde och fascinerade mig mest, var då som nu; det subtila. Att vampyren i stort sett ser ut som en människa. Inget monster-monster liksom. Det skulle ju kunna vara vem som helst med karisma och stadig blick. Samt att den kan föröka sig. Och så sagokänslan och elegansen förstås. Så långt från sunkiga barer man kan komma egentligen..
Så True Blood har ju bara en enda gemensam nämnare med den film jag fick blodad tand av (hoppsan lustigt). Nämligen att den går på ettan i svt. Ska i alla fall fortsätta. Kul med en bra serie som går att följa. Dessutom är det intressant att man för en gångs skull måste ställa sig på vampyrernas sida, redan från ruta ett. Även om jag alltid stått där.. Alternativet har ju varit på en präktig vampyrjägares sida. I True Blood är det dessvärre några lobotomerade yankees som agerar motståndare...
/M

Kapten Nemo

Har precis läst ut "En världsomsegling under havet", av Jules Verne från 1870. Och fått ytterligare en antihjälte; Kapten Nemo!
Han är inte bara galenpanna och geni. Han är också undervattensvärldens Karl Bertil Jonsson. Samt spelar orgel, bara på dom svartaa tangenterna.
Men det fick mig även att tänka på en låt jag glömt bort. "Captain Nemo" med Dive, från 1990. Gillade den mycket. Och gör fortfarande.

Paradox?

Har redan berättat att jag bytt bort min Gibson Les Paul mot en Martin 0-15. (Bara två dagar innan Les Paul himself dör dessutom.. Spooky or not..?) Att det är närmare till Frälsningsarmén än en plats i Kiss liksom. Frid och fröjd så långt.
Ändå tycker jag det är roligare lyssna på Judas Priest “Killing Machine” än på Bob Dylan “New Morning”..
Men å andra sidan. Det är väl så det ska va? Serge Gainsbourg menade att man ska vara paradoxal i sitt uttryck. Och det ställer jag gärna upp på.
Men åter: Det störtregnar. Och jag ska upp på en utomhusscen i Hudik. Tänkte ha finkostymen, som jag hämtade från uppfräschning hos Ainas i veckan. Problemet är bara att det är regnkappa som gäller. Så slutligen. Vilka står ute oavsett väder och inte behöver fundera över kostymerna för det är redan givet? Jo, Frälsis och Kiss.
Men vilka blir blötast? Ja, Gene Simmons när han sprutar blod kanske.. men jag menar på riktigt! Ser ingen paradox i detta än så länge. Det mesta är sig likt.. Men det blir i alla fall inte Martingitarren.

I Draculas klor jag

Världens bästa film. Eller en av dom kanske..? Såg den alldeles nu. Igen! Men den här affischen har jag inte sett förrut och inte axlar den rullen, men den var lite kul ändå..
Sleep well, Mr Harker!

Så nära råtta det går komma

Precis avslutat årets surströmmingslunch. En tradition i bersån mer mor. I år var även Torborg med. Inte är det gott. Men visst är det kul däremot. Surströmmingspremiärdagen till ära. Pilsner Urquel, OP, Gul lök, röd lök, färskpotatis, trevligt sällskap, tomater, finväder... Ja, då går det faktiskt äta nåt som är så nära råtta det går komma.. Brukar äta tre. Blev fyra i år. Filéer dock. Gör detta varje år.. Flugorna samlas.
/M

En fjortonkronors klippning på Tradera

Shit. Den här dagen blev jätte konstig.
Maria, som brukar klippa mig, ringde igår. Akut brist på en hårmodell tills i dag. Men att åka till STHLM hux flux går ju inte hur som helst i kommunikationstidens tidevarv. SJ liksom... Men Maria föreslog Tradera. Ja just det. Sagt och gjort.
Kirrade en elva kronors biljett. Osannolikt pris. Men jag var förstås inte beredd att losa den en minut innan auktionen skulle gå ut. Dessutom var det 02.10 i natt som auktionen gick ut. Tänk att folk orkar. Tack och lov vaknade jag till och kunde snabbt som ögat lägga bud på en ny auktion. Den slutade 02.15. Tro det eller ej men jag vann! yes!. 14 kronor för en biljett till storstan. Inte illa det heller.
Men att adrenalinstinn gå i säng halv tre för att strax ta morgontåget är ingen bra idé. Man ligger och pulsar liksom och packar väskan mentalt. Sov i runda tal 1½ timme. Sen var jag raskt på det igen, med Tradera alltså. Måste ju hem också.
(Nu ska ni inte tro att jag åker till STHLM för att klippa mig, inte ens för att agera hårmodell, fåfängan till trots. Jag har fler ärenden förstås. Bland annat en stärkare som ska hem.)
Nåja, hittade en lämplig returbiljett. Lämpligt pris också, 1 kr. Hade fortfarande adrenalin efter nattens auktioner och kände mig riktigt taggad. Problemet var bara traderabevakningen under resan. Måste ju snabbt till en Internet-uppkoppling så fort tåget landat. Äh, garderar hemresan med en hundring i maxbud, för att vara säker. STHLM tur och retur för 114 kr funkar ju också. Precis éfter det bindande idiotbudet ringer Maria och säger att det helt plötsligt är över för min del. Finns miljarder klippnödiga för ändamålet. Eftersom initiativtagarna låg i söta drömmar under min auktionsnatt trodde ingen att jag skulle dyka upp och man hade liksom jag garderat sig till tänderna. Dessutom hade Maria fått svinkoppor...
Min resa fick slagsida. Och ni ska inte tro att jag åker till STHLM bara för att hämta en stärkare. Salongen erbjöd sig dock att pröjsa mina utgifter. Min osövda natt får jag däremot fortsätta leva med.
Men visst känns det snopet när det blir så här. Kan inte rekommendera Traderabiljett. Om man inte bara vill ut och åka lite tåg på måfå. Och inte har något att passa. En natt med riktig sömn är också pengar. Så jag kände mig blåst och uppgiven på alla cylindrar. Stärkarn och håret.. en katastrof..

Med facit i hand, några timmar senare:
12.30 gick hemreseauktionen ut. Jag blev överbjuden hundralappen med en femma. 105 kr fick nån biljetten för. Jag hade alltså inte kommit hem om jag inte haft tillgång till Internet i STHLM samt varit konkurrenskraftig om biljetten. Dessutom fanns det ingen klipptid och min frisör var sjuk. Ännu mer katastrof. Men det bästa av allt Maria har lovat att klippa mig för resterande biljettkostnaden, 14 kronor. Tack och lov. Stärkaren har hon också lovat hämta ut och ta med sig vid nästa Hudikresa.
Viisst är det fint med lyckliga slut. Trots att jag blev lika trött som efter en dagstur till STHLM.
På återseende/M

Trubadur-Dakar

Nu är jag hemma från Dakar rallyt. Så här blev det...

Spooky x2

Men shit. Såg precis att Les Paul har dött. I dag. Alltså den amerikanske gitarristen, inspelningsteknikern och uppfinnaren som hade ett finger med i konstruktionen av den gitarrmodell jag sålde i förrgår. Även om jag inte har nån annan koppling till honom än en gitarrmodell som jag ägt i 17 år tycker jag ändå det känns lite spooky. Att det markerar slutet på en epok i dubbel bemärkelse liksom.... ? Hissnande på nåt sätt..

Fast en annan grej som var ännu mer spooky idag var nog när Lotta, jag och morsan åt kräftor. Morsan berättar att hon hört av sin väninna att Hårte drabbats hårt av flugor. Jag kläcker då förtsås ur mig: - Dom är väl inte vana vid flugor!
I Hårte bor ju till största delen sommargäster, så här års.
Det går högst fem sekunder sen har jordklotets fetaste spyfluga kraschlandat i mitt vichyvatten!
Somliga straffar Gud meddetsamma.
Det gick en rysning genom kroppen på oss. Man ska inte vara så där kategorisk och dömande. Lotta tog raskt tillbaks dom poäng jag förlorat genom att hälla ut den drunknande som kunde fortsätta flighetn, så snart vingarna torkat.
Tack och lov var det inte i rosévinet.
/M

Dom lever faktiskt!

Jonas och Mårten på Hellstone Music. Foto: Hubertus Günther

- Dom lever faktiskt, säger Hubertus (min tyske kompis).
- Gitarrer lever, dom har liv, fortsätter han.
Igår sålde jag min körsbärsröda Gibson Les Paul Custom 1976. En pjäs jag haft sedan september 1992 och som skänkt mig mycket glädje.
Det var med blandade känslor. Och Jonas på Hellstone sänkte rösten (han är ju inte bullrig annars heller men den förtroendeingivande lena stämman fick ett kamratligt och nästan psykologiskt stöd)
- Jag vet hur du känner, säger han.
- Det är roligare att köpa än att sälja en gitarr, fortsätter han.
Ja, just det. Men jag köpte ju en också.
En Martin 0-15 från 1958. Raka motsatsen till en Les Paul faktiskt. I mina öron låter den ljuvligt. Den är ovanligare än en Les Paul. Och den kostar pengar. Det gör en Les Paul också. Och det gör ett Halebop refillkort också och ett körsbär...
Men det är inte pengarna jag är ute efter. Det är det som finns inuti och allt vad det kan bidra till. Men ändå var det Hubbe som formulerade detta för mig, när jag lycklig ända in i själen ändå försvarade affären med det där vanliga tugget om att det bara är materiella ting...
- Nej, dom lever. Gitarrer lever, skrålar Hubbe.
Jag hoppas därför att båda dessa guror får fortsatta bra liv. Liksom vi som ska spela på dom. Att dom kommer i rätta händer liksom. Eller att rätta händer kommer till dom. För vi pratar faktiskt om liv..
/M
Ps. all cred åt min vän Tom Hakava, som hittade gitarren åt mig..

Dom lever...

Cherry...

Martin 0-15, 1958...

Blålurad 2 (nästan inte)

I maj berättade jag om mitt täckodlade potatisland (läs experiment) under rubriken, "Blålurad". Här kommer en kort resumé över hur det gått i min "Non digging garden".
Dom små liven börjar ge sig till känna. Det är ännu glest mellan buskarna, men dom finns här och var faktiskt. Så helt blålurad är jag inte. Frågan är dock om det hinner bli nåt innan nästa frost-säsong..? Felet är i så fall mitt eget. Eftersom det var första gången gjorde jag utövade denna konstform (läs experiment) hamnade tidningspapperet underst. Dock bara ett blads tjocklek, men kanske tillräckligt för att försena groprocessen.
Men, om dom buskar som inte orkat sig upp stannar kvar i halm-gräsklippsbädden en säsong till så har jag kanske potatis nästa år utan att behöva sätta nytt. För det finns liv i landet. Och så länge det finns liv finns det hopp.
På återseende./M
Ps. Ska tilläggas att den gamla vanliga sättmetoden gått som vanligt.

Road 1 (Att dra sig i kinden)

Sånt här tycker jag är kul. När man kan få fantisera att en vitt skild akt lånat ett uttryck från en annan vitt skild akt. Fast på ett snyggt sätt. Det här exemplet är dock så långsökt att man nog kan avfärda det som en tillfällighet. Och min uppmärksamhet som överkurs. Till råga på allt handlar det om en högst vanlig grimage från underhållningsbranschen, "att dra sig i kinden". Men ändå...
Till vänster; framsidan på Kjell Höglunds "Doktor Jekylls Testamente" från 1979. Till höger; baksidan av Dave Edmunds "Tracks on wax" från 1978. Intressant blir det förstås när man inser att det handlar om ett år i åldersskillnad mellan skivorna, men även mellan herrarna själva..
Fina Wax för övrigt..
Medan Edmunds, med Rockpile-personal sjunger "Never been in love" kontrar Höglund med "Kär i Drottningen". Då Höglund sjunger "På det mest depraverade stället i stan" kontrar Edmunds & Co med "Heart of the City". Road jag av sånt här...
/M

Vinylstall eller Spotify, del 3

Efter en vecka med ett gratis Spotify inser jag att det är inget totalöverlägset alternativ. Möjligen ett komplement, som en mp3 spelare typ eller bärbar stenålders cd eller kassettfreestyle till och med... Köp skivorna istället. Helst på vinyl.
Dock saknas Peter Criss´ extremt underskattade Kiss solo ännu i mitt stall. Så då är det ju grymt med Spotyfy (By the way: Har läst i en Phil Lynott biografi att Lizzy-guden var extremt inspirerad av dom fyra Kiss soloalbumen när dom kom. Hörs ju tydligt hur han påverkats av inte minst Peter Criss plattan, på sina egna soloskivor)
Men det var inte det jag skulle komma till, utan att Daniel Lindström (inget ont om honom) och andra, gärna avbryter i min gratisspotify. Och det funkar ju inte alls. Mitt i Pter Criss solo... Dessutom har Aerosmitharna (inget ont om dom heller) satt flera av sina tidiga låtar oåtkomliga på Spotify. Så det är vinylbodarna som gäller även där. Tack och lov. Eller att skaffa betaltjänst.
/M