I maj berättade jag om mitt täckodlade potatisland (läs experiment) under rubriken, "Blålurad". Här kommer en kort resumé över hur det gått i min "Non digging garden".Dom små liven börjar ge sig till känna. Det är ännu glest mellan buskarna, men dom finns här och var faktiskt. Så helt blålurad är jag inte. Frågan är dock om det hinner bli nåt innan nästa frost-säsong..? Felet är i så fall mitt eget. Eftersom det var första gången gjorde jag utövade denna konstform (läs experiment) hamnade tidningspapperet underst. Dock bara ett blads tjocklek, men kanske tillräckligt för att försena groprocessen.
Men, om dom buskar som inte orkat sig upp stannar kvar i halm-gräsklippsbädden en säsong till så har jag kanske potatis nästa år utan att behöva sätta nytt. För det finns liv i landet. Och så länge det finns liv finns det hopp.
På återseende./M
Ps. Ska tilläggas att den gamla vanliga sättmetoden gått som vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar