Dom lever faktiskt!

Jonas och Mårten på Hellstone Music. Foto: Hubertus Günther

- Dom lever faktiskt, säger Hubertus (min tyske kompis).
- Gitarrer lever, dom har liv, fortsätter han.
Igår sålde jag min körsbärsröda Gibson Les Paul Custom 1976. En pjäs jag haft sedan september 1992 och som skänkt mig mycket glädje.
Det var med blandade känslor. Och Jonas på Hellstone sänkte rösten (han är ju inte bullrig annars heller men den förtroendeingivande lena stämman fick ett kamratligt och nästan psykologiskt stöd)
- Jag vet hur du känner, säger han.
- Det är roligare att köpa än att sälja en gitarr, fortsätter han.
Ja, just det. Men jag köpte ju en också.
En Martin 0-15 från 1958. Raka motsatsen till en Les Paul faktiskt. I mina öron låter den ljuvligt. Den är ovanligare än en Les Paul. Och den kostar pengar. Det gör en Les Paul också. Och det gör ett Halebop refillkort också och ett körsbär...
Men det är inte pengarna jag är ute efter. Det är det som finns inuti och allt vad det kan bidra till. Men ändå var det Hubbe som formulerade detta för mig, när jag lycklig ända in i själen ändå försvarade affären med det där vanliga tugget om att det bara är materiella ting...
- Nej, dom lever. Gitarrer lever, skrålar Hubbe.
Jag hoppas därför att båda dessa guror får fortsatta bra liv. Liksom vi som ska spela på dom. Att dom kommer i rätta händer liksom. Eller att rätta händer kommer till dom. För vi pratar faktiskt om liv..
/M
Ps. all cred åt min vän Tom Hakava, som hittade gitarren åt mig..