Inte för att jag bryr mig

Bjuder gärna på en bisarr anekdot från min senaste vecka.
Jag ingår i ett hemligt projekt, som jag och några till jobbar på sen i oktober. Min roll är fotograf. Hittills har jag plåtat olika stadsmiljöer. Turen har nu kommit till detaljbilder, för att få lite liv i det hela. Askkoppar, obäddade sängar, väskor, kläder etc. Och sexprylar. .. Ja, faktiskt. Och var hittar man en dildos-arsenal? Blev helt sonika tvungen att besöka en butik i centrala Hudiksvall, som tro det eller ej, har det mesta i den vägen.

Att kliva in i en butik och fotografera varor är förenat med en viss skepsis, inte minst från personalen. Om det dessutom är en butik som säljer dildos, p-rullar och raffiga fjäderställ höjs ögonbrynen ytterligare. Tro mig. Tack och lov var det tomt på folk, sånär som på ägarinnan, en leverantör samt en enda kund.

Jag inledde med att presentera mitt ärende. Insåg genast hur tunnt det lät då jag förklarade att projektet dessutom är hemligt. Leverantören började skruva på sig, kunden såg ertappad ut och ägarinnan stirrade stint rakt igenom mig. Vem påstår inte att sitt projekt är hemligt, i det läget...?
- Jag känner igen dig. Det är Mårten Lärka, sa hon barskt.
Hudik är litet. Jättendal är ännu mindre, tänkte jag. Samtidigt som jag skämdes lite för att jag undanhållit att presentera mitt namn.

Det besynnerliga ärendet till trots fick jag ändå tillåtelse att plocka fram kameran. I samma stund tömdes förstås lokalen hastigt, på alla utom ägarinnan. Yes! Inte för att jag bryr mig, men som löskuksfotograf vill jag helst jobba osedd.
När telefonen ringde hörde jag däremot ägarinnan skvallra:
- nja det är lugnt idag, bortsett från att Mårten Lärka nu är här inne med en kamera och fotograferar mina grejer...

Så där ja.. Inte för att jag bryr mig men Hudiksvall är litet och Jättendal är ännu mindre och att fotografera löskukar genererar spekulationer.
Efter att jag betat av handbojor, svarta vinyllakan, fjäderraff-set och alla möjliga varianter av attrapper tackade jag för mig och fortsatte till nästa station på listan: “Ett sextiotalshus”.

Hann plåta trappuppgången, några brevinkast, ledstänger och sopnedkast i det enda olåsta sextiotalshuset i Hudik innan två flickor i tioårsåldern stormade in. Då såg jag plötsligt min chans att komma ännu längre. Lägenhetsbilder! En omöjlighet utan dom rätta kontakterna. Skulle precis fråga flickorna då förnuftets kalla hand plötsligt grep tag i mig.

Jag är inte helt tappad bakom en vagn. Kan lägga ihop ett och ett. Insåg nämligen risken att äventyra hela min tillvaro rejält. Mikroskopiskt liten men dock inte helt omöjlig. Ponera att nån hemma hos flickorna blir rejält lack och i bästa fall kastar ut mig. I värsta fall beslagtar dom kameran och börjar bläddra i den. Hur förklarar man sitt hemliga projekt där sexleksaker och hemfridsbrott hos minderåriga flickor är några av inslagen. På bild dessutom.. Fick rysningar av blotta tanken. Får fortfarande rysningar av den tanken...

Istället smög jag in på sjukhuset. Skulle ju ha lite såna detaljer också. Där stötte jag så klart ihop med en gammal klasskompis från gymnasiet, som det för all del var kul att träffa. Men hon ville ju också veta vad jag sysslar med nuförtiden. Och ville nog gärna se bilderna också. Lyckades slingra mig. Ibland vore det enklare att bara ha ett enda vanligt jobb.. Men då hade man ju inte fått den här bisarra stadsvandringen..

Som avslutning kan jag nämna den piska som jag fick låna hemma hos förläggare Winberg. Den skulle plåtas den också och ingå i kategorin projektets kinky bilder. Jag har redan nämnt det: Inte för att jag bryr mig men Hudik är litet och Jättendal är ännu mindre.,, Jag hade ingen väska så jag fick en vadderad påse att lägga den i. Genast kändes det mindre genant att promenera genom stan. Men väl inne på Hot Chili tappade jag ut hela skiten på golvet. Vet inte om nån lade märke till det. Men för mig är det ännu mer skruvat om man har en sån piska i ett vadderat kuvert än om man bär den öppet och ohämmat synligt. Inte för att jag bryr mig men..
/M