Jagad av puertoricaner

I natt drömde jag en annan knepig grej. Hade hamnat i en stad. Vet inte vilken. Men en som jag bott i. Letade natthärbärge och gick till ett ställe där jag bott tidigare. Det var som en blandning av att komma upp till mitt Raskolnikovrum i Sundsvall och någon kontinental känsla man kan få i Göteborg. Det luktade säreget och osunt i det rangliga trapphuset. Jag kom upp till en reception där det kryllade av folk. Mest suspekta herrar. Flera av dem i par. Jag fick en känsla av att stället hade blivit något helt annat än på min tid. Scenen skulle kunna hämtats ur vilken Fassbinderfilm som helst. Tre-fyra mycket ondsinta gubbar gjorde hotfulla utfall mot folket därinne, däribland mig. Gubbarna var puertoricaner, enligt receptionisten eller portieren eller vad han nu var. Jag bestämde mig för att skynda mig därifrån. Av någon anledning kändes det som att jag ville komma därifrån en bra bit före puertoricanerna. Och mycket riktigt. Jag hann nästan inte ens ner i trappen förrän de, ramlandes över varandra, satte iväg efter mig. Jag fick en känsla av att de hade för avsikt att utplåna samtliga som befunnit sig inne på detta märkliga hostel. Jag sprang för mitt liv. Jag hann precis känna hur det känns att fly undan ren ondska innan jag vaknade.
/M