Skrämselfilm

En intressant detalj jag hittade på Wikipedia ikväll.
Skräckfilmskungen Boris Karloff intervjuades i Filmjournalen 1946. Men han var upprörd över benämningen skräckfilm.

Karloff ansåg att film av det slaget syftar mera till att framkalla fasa, fruktan, skrämsel. Men inte skräck. - Det ordet är för starkt och avgjort missvisande, säger han i intervjun.

Bra. Hädanefter ska jag kalla dom filmerna för Skrämselfilmer. Låter ju mycket mer sofistikerat så. Om någon missat så är jag ju helnere i dessa filmer. Som även kan kategoriseras "Vintage horror". Fast då var vi ju där igen. Skrämselfilmer heter det från och med nu. "Fright" eller "Scare" - movies typ. För att följa Karloff. Och det gör man ju.

/M

Finns rocklexikon fortfarande?

Det fanns en tid när så skilda akter som Captain Beefheart och The Cars rymdes på samma uppslag i ett rocklexikon. Det fanns liksom inte så många som trängdes. Varken på C eller andra bokstäver.
Jag säger inte att det var bättre då. Undrar bara om det ges ut rocklexikon fortfarande. Skulle inte velat vara utan dom två jag äger, fast dom är 20 år gamla. Eller tog det slut där...?
/M

"Hjärtklappande"

"Hjärtklappande", står det på omslaget. Citatet står Los Angeles Times för. Direktöversatt, förstås. Vi pratar varulvssamling på dvd. The legacy collection. Wolfman (Varulven) och Werewolf of London (Dr Yogami från London) har jag ju så klart sett några gånger tidigare. Men shit pommesfrites vad kul att ha. Ska sätta tänderna i dom i natt igen. Ha ha.

Calles och Mårtens Costello-tävling

Har ju fastnat i vinylbloggande dom senaste dagarna. Måste bara ta den om Costello-tävlingen också. Det var så att Calle och jag hade en överenskommelse (läs idiot-deal) på Elvis Costelloskivor. Det var länge sen förstås, men ändå inte tillräckligt länge sen för att det ska ses som harmlöst.
Den ene skulle inte få köpa samma Costello-platta som den andre, om den inte var billigare än vad den förste betalat. Grejen var att vi hade hittat några tidiga Elvis Costello plattor. Löjligt billigt, tyckte vi. Vi tyckte dessutom det var världens bästa plattor, just då.
Den stora haken var bara att Calle hade hittat “Armed forces” för 5 kr. Och var hittar man “Armed forces” billigare än så? Omöjligt, ju. Dessutom stod det i tävlingsreglerna att det skulle vara originalvax, med rätt omslag och hela kitet. Mint condition liksom.
Att jag köpt “My aim is true” för 100 kr på Stiff-etikett och englandspress var ju inte oslagbart. Det grejade Calle galant. Men “Armed forces”, för fyra kronor och nedåt... Hur grejar man det?
Det gick faktiskt så långt att jag gav upp. Revolterade helt enkelt mot detta idiotiska, kröp till korset och köpte den för 40 kr på en skivmässa, 2006!!!. Måste ju bara ha den. Skitsamma att jag förlorade. Det hade jag ju redan gjort typ... Idiotiskt.
Men vips! Håll i er. Skrev ju om donations-backen från André igår. Och gissa vilken platta som ligger med där. Jo, “Armed forces” med Elvis Costello & The Attractions förstås. Och det värsta av allt. Dom fyra vykorten dessutom, jajamänsan. Det går inte få den billigare än så, gratis! Grattis!
Hade jag bara bitit ihop och haft det rätta självförtroendet och kampviljan hade jag faktiskt vunnit dealen över Calle. Fatta! Vad som nu skulle hänt då? Lite nördprestige rikare förmodligen? Men det blev det ju nästan ändå... Ha ha.. Och flest skivor vinner ju...??
Och nu har jag faktiskt två "Armed forces". Även om den första inte är komplett. Så Calle vann ju dumhetspriset.
Men...
Den som har en knäppare grej att berätta vinner min första “Armed forces”. OK. Bara att sätta igång. Lämna din story som kommentar här. Ingen deadline.
Lycka till eller bli utan ett “Armed Forces”-original, fast utan vykort!!
/M

Vinylstall eller Spotify, del 2 (Till nån som blir glad)

Det här börjar ju nästan bli löjligt. Men i dag fick jag en sån påfyllning i mitt vinylstall att jag inte vet vart jag ska ta vägen med allt. Och den här gången var det gratis dessutom. Hälsade på min kompis André på Vallen. Han hade en back på vinden och en kasse med Iron Maiden souvenirer och 45 or. Jag fick inte säga nej och han blev nästan sur för att jag trodde att han ville ha pengar. Så hela skiten fick åka in i Laban. Knäckande fina grejer en del av det. Nancy&Lee "Did you ever" inte minst samt en Stiff-samling, Spotnicks, Hep Stars, Bill Haley, Siwan och mycket annat. Blondie, Abba, ja till och med Beatles...
Hörde föresten att SR Gävleborg sålde ut hela sin skivsamling i dagarna. Alla gör sig av med fysiska exemplar nu. Sorgligt på ett sätt också. Men allt sker ju digitalt. Undrar om det blir digital mat också. Tycker ju att det är en upplevelse med fysiska saker jag. Fast inte om det bara ska arkiveras kanske? Så bättre att sälja ut än att slänga, som säkert också förekommer. Man är väl materialist!?....
Men det bästa av allt är väl att det finns såna som André. Som ger bort, utan egen vinning (som Karl Bertil Jonsson på julafton), till nån som blir glad.
Tjenixen/Mårten

Vinylstall eller Spotify?

Spelade på Playwood festivalen i Edsbyn igår. Toppen. Men varje gång jag åker den vägen ser jag till att Vinylstallet i Alfta är öppet. Ett tips för alla likasinnade. Med det menar jag er som gillar vinylplattor, gärna med förkärlek för LP ns guldålder (1970 talet med omnejd-tidig 80 och sent 50, cirkus).
Fick med mig en rejäl bunt därifrån. Kassen räckte inte ens. Till saken hör att Calle hade en beställning på Ratt-katalogen och lite british metal, fick nöja sig med Saxon "Strong arm of the law" och tre Ratt samt "Draw the line" med Aerosmith. Själv la jag beslag på den Dylan som saknats "New morning", Rönnbloms "Rapport från kallt fosterland", Iron Maiden "Piece of mind" och Bowie "Rare", samtliga skitfina originalpressar så klart. Gjorde som jag brukar; betalade kontant men till reducerat vrakpris. Fick Gene Simmons solo gratis kan man säga.
Glad i hågen kunde jag genomföra ett trevligt men orepat semestergig på Bandymästarnas hejaklacks hemmaplan.
Väl hemma igen slog löjets ironi till på riktigt!. Jag hade på mejlen en Spotify invitation. Ni vet den där superba databasen där nästan all utgiven musik finns att tillgå. Men man måste bli inbjuden av nån för att få tillgång till det. Ungefär som en vampyr måste bjudas in för att komma in i ens hus. Min egen katalog finns också så klart på Spotify, även om jag som person förmodligen är den siste på jorden med nyckel in. Men nu har jag som sagt egen ingång. Nåväl. Gissa om plattorna i kassen finns på Spotify? Skulle tro det. Repfritt dessutom. Jag menar, vilken dum idé att köpa på sig en massa unken vinyl.
Men å andra sidan vad knäcker Maidens "Piece of mind" på original. Det omslagets upplevelsekraft går ju inte jämföra med nätet. Och inte min puls går jämföra med nåt heller när nästan hela Ratt katalogen fanns inne, fast jag inte ens skulle ha den. Men vem vill ha Ratt egentligen? Fast "Out of the cellar" var en grym nyupptäckt. Nästa gång ska jag köpa den igen. Åt mig själv. För på Spotify finns ju inga repiga originalpressar.
Tjena./M

När namnet avgör människovärdet

Såg på nätet nyss att Usama bin Ladins äldste son, Saad, tros ha dödats i Pakistan, av USA.

Personligen skiter jag fullständigt i Bin Ladins avkommor, levande eller döda. Däremot handlar det om människor. Vilka som helst. Och det bryr mig.

En källa från USA:s antiterrorverksamhet tror inte att Saad bin Ladin tillhörde al-Qaidas ledning eller hade någon framträdande position i hans fars terrornätverk.

Underrättelsetjänsten National Intelligence menar att sonen bin Ladin var betydelselös. "Han befann sig bara på fel plats vid fel tillfälle", säger dom och menar att nyhetsvärdet beror på hans efternamn.

Låter ju som en helt vanlig människa fast med fel efternamn, otur och dålig timing. Betydelselös dessutom. Kunde lika gärna vara vem som helst. Otäckt, tycker jag.

By the way så bjöd ju Barrack Obama på sig själv rejält under valkampanjen förra året. Han menade att den som gav honom mellannamnet inte tänkte på att han kanske ville bli president en vacker dag. Det var mellannamnet Hussein han syftade på.
Fast egentligen. Hussein heter ju ganska många..

Svårt med namn. Farligt också. Farligt att leva överhuvudtaget. Undrar hur det går...

TT är avsändare gällande sonen bin Ladin. Jag har inte forskat närmare. http://www.dn.se/nyheter/varlden/bin-ladins-son-tros-vara-dod-1.916932

Julisnö

Minns faktiskt ett tillfälle, i början av 80 talet då jag var barn, att det kom lagomt med snö till några snöbollar. I högsommartid. Men det blev bara några ynka stycken och sen smälte det ganska fort. Tror jag sparade en i frysboxen den gången (Den är dock inte kvar där nu..). Har även hört ett gäng hissnande historier, från tidernas begynnelse, om hur nyhässjat hö med hässjor och rubbet följt med tromber, orkaner och hagelbestyckade oväder flera kilometer. Men ingen av dessa skrönor knäcker förstås dagens tillställning.
35 millimeter regn/snö på en kvart, inkilat mellan två rejäla solhalvor av en i övrigt oantastlig sommartorsdag. Flera timmar efteråt ligger fortfarande vita kadaver av snödrivor lite här och var på tomten. Samtliga träbyggnader luktar ruttet. Förmodligen torkar och tinar det upp under kvällen och natten. Men det var en rejäl rotblöta. Själv har jag aldrig sett på maken.
Det kallar jag, om inte klimatförändring så åtminstone; klimatomväxling. Lite häftigt också faktiskt. Naturupplevelse liksom.
Fick i vanlig ordning inga bilder på katastrofvädret som drog in med åskan vid lunchtid. Men håll till godo med julsnön.
/M

Michael Jackson kommer aldrig att dö

Kommer ihåg att Michael Jackson låg i en maskin för att han skulle bli 150 år. Det var 1987, tror jag. Tidningen Okej hade bilderna. Men jag vet inte vad som är sant och inte. En sak är i alla fall säker. Michael Jackson kommer aldrig att dö. Med eller utan den där märkliga maskinen.
/M