Integration

Jag tycker inte vi bor i Sverige. jag tycker vi bor på jordklotet, i Vintergatan.
God jul!/Lärkan

Varför traktorn blir lagad?

Vet inte om jag drömt det, men tror faktiskt jag läste det i dagarna och hörde om fenomenet på TV också...
Nämligen: Det lönar sig att vara snäll. Hm. Vilken otippad fin julhälsning till världen. Och jag som redan är så snäll. Inte undra på att det är därför som Hjältarna från Telemarken (Broms-Anders och André på Vallen) förbarmat sig över Fergusonen. För jag kan inte komma på att jag gjort nåt annat än att vara snäll bara. Fast det är tydligen inte bara. Om jag nu inte drömt alltsammans? Men har faktiskt för mig att Claes Elfsberg också nämnde nånting om det där i dag också. I direktsändning.
/M

Skivhandel

Fick en liten julhälsning från Plugged Records Distribution, som bland annat har hand om mina affärer. Dom tror på det här och det gör ju jag också och några till. Att folk slutat behöva skivor och poesi i fysisk form är väl bara nåt övergående...? Att skittjocka dussindeckare fortfarande säljer är ju dock obegripligt, eftersom biblioteken ännu finns kvar (om än i reducerad utsträckning). Skivor och poesi behöver man hela tiden. Men inte ens "Brott och straff" läser man ju mer än ett par gånger i sitt liv. "Revolver", "Help" och "Rubber Soul" kan man däremot inte leva utan. Så jag önskar bara inför det kommande året att masspsykosen släpper. Att folk går på Harvest Records och Bengans och alla dom ställen som finns kvar och handlar musik i fysisk form.
Återger här nedan Pluggeds julhälsning i förkortad version.
/M

"Vi startade vår distribution vid en tidpunkt när många andra i branschen lade ned sin verksamhet och när media förutspådde att cd-skivans tid var förbi. Vi är glada att vi gick emot den allmänna trenden... Det har varit ett turbulent år igen i musikbranschen men de flesta tycker att vinden har vänt och att vi sakta är på väg mot bättre tider.

Det kommer allt fler bra och lagliga nedladdningsalternativ men ersättningsnivåerna är fortfarande låga. Artister kan inte sälja digital musik vid spelningar (än i varje fall!) och cd-skivan ger viktiga inkomster för alla turnerande artister.

För oss som distributör och för skivbutikerna är också cd-skivan fortfarande den viktigaste produkten. Förra året fanns bara en renodlad skivbutik kvar i hela Norrland, nämligen Burmans Musik i Umeå. Nu har Alla Tiders Skivhandel öppnat i Gävle. Hurra, det kan vara en liten men ack så viktig signal om att, 'the båttåm is nådd' som Björn Borg's tränare Lennart Bergelin uttryckte det, och att fler människor köper musik igen!

Vi vill sända en julhälsning och passa på att samtidigt önska ett gott nytt år!

Med vänliga hälsningar,
Lena & Teijo / Plugged Music"

Finns det inget annat..?

Mediakritik försöker jag undvika. Men har ändå väldigt svårt att fatta nyhetsvärdet i Tiger Woods-grejen. Varje dag en löpsedel. Finns det inget annat..?
En annan försvenskad amerikatitel är jag om möjligt ännu mer brydd över. Nämligen Apotekets nya namn (eller en del av Apoteket rättare sagt) "Kronans Droghandel". Det var väl ett lustigt namn. Finns det inget annat..? Må vara att dom funnits i över hundra år. Fast Drugstore köper man ju så varför inte..?
Men det mest anmärkningsvärda måste väl ändå vara Försäkringskassan som kallar sina klienter för "kunder". Finns det verkligen inget annat?
/M

Inte för att jag bryr mig

Bjuder gärna på en bisarr anekdot från min senaste vecka.
Jag ingår i ett hemligt projekt, som jag och några till jobbar på sen i oktober. Min roll är fotograf. Hittills har jag plåtat olika stadsmiljöer. Turen har nu kommit till detaljbilder, för att få lite liv i det hela. Askkoppar, obäddade sängar, väskor, kläder etc. Och sexprylar. .. Ja, faktiskt. Och var hittar man en dildos-arsenal? Blev helt sonika tvungen att besöka en butik i centrala Hudiksvall, som tro det eller ej, har det mesta i den vägen.

Att kliva in i en butik och fotografera varor är förenat med en viss skepsis, inte minst från personalen. Om det dessutom är en butik som säljer dildos, p-rullar och raffiga fjäderställ höjs ögonbrynen ytterligare. Tro mig. Tack och lov var det tomt på folk, sånär som på ägarinnan, en leverantör samt en enda kund.

Jag inledde med att presentera mitt ärende. Insåg genast hur tunnt det lät då jag förklarade att projektet dessutom är hemligt. Leverantören började skruva på sig, kunden såg ertappad ut och ägarinnan stirrade stint rakt igenom mig. Vem påstår inte att sitt projekt är hemligt, i det läget...?
- Jag känner igen dig. Det är Mårten Lärka, sa hon barskt.
Hudik är litet. Jättendal är ännu mindre, tänkte jag. Samtidigt som jag skämdes lite för att jag undanhållit att presentera mitt namn.

Det besynnerliga ärendet till trots fick jag ändå tillåtelse att plocka fram kameran. I samma stund tömdes förstås lokalen hastigt, på alla utom ägarinnan. Yes! Inte för att jag bryr mig, men som löskuksfotograf vill jag helst jobba osedd.
När telefonen ringde hörde jag däremot ägarinnan skvallra:
- nja det är lugnt idag, bortsett från att Mårten Lärka nu är här inne med en kamera och fotograferar mina grejer...

Så där ja.. Inte för att jag bryr mig men Hudiksvall är litet och Jättendal är ännu mindre och att fotografera löskukar genererar spekulationer.
Efter att jag betat av handbojor, svarta vinyllakan, fjäderraff-set och alla möjliga varianter av attrapper tackade jag för mig och fortsatte till nästa station på listan: “Ett sextiotalshus”.

Hann plåta trappuppgången, några brevinkast, ledstänger och sopnedkast i det enda olåsta sextiotalshuset i Hudik innan två flickor i tioårsåldern stormade in. Då såg jag plötsligt min chans att komma ännu längre. Lägenhetsbilder! En omöjlighet utan dom rätta kontakterna. Skulle precis fråga flickorna då förnuftets kalla hand plötsligt grep tag i mig.

Jag är inte helt tappad bakom en vagn. Kan lägga ihop ett och ett. Insåg nämligen risken att äventyra hela min tillvaro rejält. Mikroskopiskt liten men dock inte helt omöjlig. Ponera att nån hemma hos flickorna blir rejält lack och i bästa fall kastar ut mig. I värsta fall beslagtar dom kameran och börjar bläddra i den. Hur förklarar man sitt hemliga projekt där sexleksaker och hemfridsbrott hos minderåriga flickor är några av inslagen. På bild dessutom.. Fick rysningar av blotta tanken. Får fortfarande rysningar av den tanken...

Istället smög jag in på sjukhuset. Skulle ju ha lite såna detaljer också. Där stötte jag så klart ihop med en gammal klasskompis från gymnasiet, som det för all del var kul att träffa. Men hon ville ju också veta vad jag sysslar med nuförtiden. Och ville nog gärna se bilderna också. Lyckades slingra mig. Ibland vore det enklare att bara ha ett enda vanligt jobb.. Men då hade man ju inte fått den här bisarra stadsvandringen..

Som avslutning kan jag nämna den piska som jag fick låna hemma hos förläggare Winberg. Den skulle plåtas den också och ingå i kategorin projektets kinky bilder. Jag har redan nämnt det: Inte för att jag bryr mig men Hudik är litet och Jättendal är ännu mindre.,, Jag hade ingen väska så jag fick en vadderad påse att lägga den i. Genast kändes det mindre genant att promenera genom stan. Men väl inne på Hot Chili tappade jag ut hela skiten på golvet. Vet inte om nån lade märke till det. Men för mig är det ännu mer skruvat om man har en sån piska i ett vadderat kuvert än om man bär den öppet och ohämmat synligt. Inte för att jag bryr mig men..
/M

En riktig

Måste vara för att det är en riktig. Nu pratar vi inte riktig i form av att alternativet vore plast, på det sättet som man ibland pratar om en innegran som är riktig och inte av plast...
Nej, nu pratar vi riktig riktig gran. En sån som fortfarande växer upp ur marken och som inte är uppfödd och avverkad med endast ett syfte. Att tjäna som julpynt.
Skitsamma det är en riktig gran i trädgården som växer, och som vi satt belysning i. Känner mig pånyttfödd nästan. Hade inte ens tänkt tanken. Det var förstås Lottas idé, som vanligt. Men den skänker mig så mycket ro och glädje i denna slaskiga december att jag nästan funderar på att plantera en innegran också. En riktig alltså,,,
/M

Upptäckt!

Har ju skrivit om sur-
strömming här tidigare. Och det tycker jag ju egentligen inte ens om. Så då måste jag väl kunna skriva några rader om körsbärsöl också. Utan att behöva känna mig som ett oavlönat reklampelarfnask... (Hade det varit en Swedish Match-produkt hade jag dock vägrat..)
Men här är min nya crush! Fasade i inledningsskedet för att det skulle kunna bli som med alkoläsken. Första flaskan en hit. Nästa flaska kräk... Men så är inte fallet. Shake it Shakinsson! Däremot finns risken för ett nyvaknat ölbegär. Körsbärsölbegär då rå..
Belgarna kan man lita på. Choklad, Jaqcues Brel, coolaste serierna och schysst bira. Tänk Leffe Blonde fast på rosé typ.
/M

Bara av artighet

Dom flesta vet att jag är analfabet på utseenden. Kan möta vem som helst som jag känner utan att känna igen denne. Noll procent stropp. Noll procent utseendeminne.. That´s life.
Så idag i rulltrappan mötte jag en dam som jag trodde jag borde hälsa på. Och så var det ju. Så vi hälsade, efter att jag först ställt frågan om vi borde hälsa. Hej hej. Hon åkte upp och jag åkte ner. Nu känner vi varandra... Tills nästa gång...
Efter några minuter mötte jag en mycket ung dam. Som hejade. Jag hejade tillbaka så klart. Men även hon fick frågan - Känner vi varandra?
Drog hela förloppet om hon i rulltrappan och utseendeminnet och bla bla och att jag tycker det är jobbigt att inte känna igen folk och att jag ibland kan känna igen den jag inte alls borde känna igen...
Men vi var inte alls bekanta visade det sig... Nähä..?
Hon bad till och med om ursäkt. Med tillägget: - Jag hälsade bara av artighet!
Tänka sig..! Kanske läge raka av sig mustachen och lämna hatten och rocken och käppen hemma? eller..?
/M

Kär?

Lotta brukar uttrycka det så här: "Det är så bra så jag blir kär!"
Sen spelar det ingen roll om det är Laleh, Anders F Rönnblom, Agnes Von Krusenstierna eller senaste säsongen Varuhuset på dvd-box...

Tror nästan jag lånar hennes uttryck i dag. Även om det är för tidigt att uttala sig än egentligen, så som jag gärna garderar mig när nyhetens behags bedårande charm förmodligen slagit till. Men skitsamma. Jag tror jag är förlorad. Vet inte varför egentligen. Lisbeth Salander känns ju fullständigt omöjlig. Och dom andra helt störda. Men det måste vara persongalleriet, på betryggande avstånd. Storyns fläta full av humor och satir. Eller Stieg bara?

Än en gång sist på planeten om en bestseller alltså. Men hellre sist än inte alls, så som det brukar bli. Da Vinci-koden och det gänget liksom...
Ett par hundra sidor in i "Män som hatar kvinnor" är det bara att inse att dagens resa hem från jobbet var den längsta på länge. Boken låg ju hemma. Underbart att ha ett par tusen sidor kvar efter att page turner nummer ett förmodligen tagit slut i natt.

Hoppas på vinter

Nu är det bara hoppas på en riktig vinter med minusgrader och snö. För nu är dom däcken på. Har ju börjat uppskatta en riktig vinter lika mycket som en riktig sommar. Förra vintern var ju toppen. Men innan den..? Ja, Hoppas det inte tar 15 år till till nästa. Men nu är det ju faktiskt sommarnattstemp ute, + 6. Inte bra. Men jag åker ju i alla fall miljöbil. Så skyll inte på mig, för det blaskiga klimatet.
/M

11 november

Det här var ju bara för festligt! Inga guldrecensioner i världen nästan som knäcker "dagens namn" i dagens Sundsvalls tidning. Där brukar ju John Lennon och Paul McCartney och såna vara. När det är John eller Paul som har namnsdag och Ingmar Bergman eller Ingemar Stenmark. Ellr Björn Borg eller han i Abba, när det är Björn. (Om det inte är brunbjörn i skogen typ..) Ha ha. Men idag hade dom faktiskt varit riktigt kreativa. Tyckte det lät spejsat när Lotta ringde och skvallrade. Så jag gick och köpte tidningen. Och minsann.. Jag som tycker namnsdagar är coolare än fylla år. Självupptagen är jag ju också så grattis säger jag förstås!
Det är jag som är Mårten Lärka, Mårten Lärka det är jag...
/M

Hajen hade nog gått bra

Antingen är jag fullt frisk, med alla känslorna i behåll. Eller så är jag en vekling? Var tvungen att stänga av igen. Mitt i en storslagen filmscen med realistiskt våld. Inledningen av Spielbergs "Rädda menige Ryan". Fixade inte det. Hade gått bra om det varit huggtänder. Får ta nån annan rulle. Suspiria kanske.
/M

Hade inte hört och sett denna heller

Ytterligare en pärla som jag ramlade över på tuben. Av en till fin kollega, Ulf Stureson.

Håll till godo./M

Norrlandspojke

Hittade precis ett guldklipp på tuben, som jag bara måste visa hela världen. Börjar med att lägga ut det här.
Det är min gode kollega i Brunflo, Jens Gustavson. Med dragspelare och världens mest nyanserade och sansade filmteam! Håll till gogdo. /M

Stig eller Stieg

En sak slog mig precis. Undrar hur det känns för Stig Larsson nu när Stieg Larsson blivit en vulkan?
Inte för att Stig den förste ska behöva känna sig ifrånåkt på nåt vis, nej bara ändå. Han var ju etablerad långt innan allt det här hände. Kanske därför Larsson den andre tvingades klämma in ett e i sitt förnamn? Vem vet..?
Som om det skulle komma En Jan Fleming eller nåt och bara storma planeten.. Nu är ju den förste Fleming redan död. Men det är ju Stieg också. Obegripligt olycklig historia förresten.
Nåväl. Jag har inte läst något av varken Stig eller Stieg. Men dom står båda högt på listan. Igår noterade jag "Nyår" av Stig den förste. Den får det bli, först ut 2010. Sen måste det ju bara bli Millenium-trilogin. Sist av alla.
/M

Man vill inte veta

Läste precis i The Q book of Punk legends. Tio sidor komprimerad historia om The Clash. Hade ingen aning om att medlemmar i ett av Storbritaniens mest politiskt korrekta band roat sig med att skjuta duvor med luftgevär i centrala London, från ett tak uppe på en studio. Fyra polisbilar och en helikopter tog det i anspråk av samhälleliga resurser. Böter 800 pund. Rätt åt dom. Där rök trovärdigheten. Spelar ingen roll att dom i nästa andetag var dragplåster på en stor anti-nazist gala i samma stad. Ger man sig på oskyldiga duvor med luftgevär kan man lika gärna vara nazist också. Låt vara att fåglar ibland kan jämföras med flygande råttor. Men det kan människor också. I alla fall vissa... The Clash är inte längre ett av mina favoritband tack vare detta.
Man vill inte veta. Men för min del dras jag ändå till biografier. Har länge placerat Martin Scorsese bland favoritregissörerna. Men efter Levon Helms bok om The Band dök ju även han. Nu har jag en helt annan bild av fantomen. Köpte dock "Shine a light" i dagarna. Inte för Scorsese då. Nej, för Stones. Men då var vi inne på Stones... Puh...! Scorsese är en pajas. Men vad är då stenarnna. Fast dom har å andra sidan aldrig utgett sig för nåt annat... Inte som The Clash i alla fall.
/M

Höstmörker nonstop

Shit vad fruktansvärt öde det är här uppe när man kommer direkt från metropolen. Bara nedlagda mackar och skog. Inte ens dubbelfiligt. Otäckt deprimerande! Man märker det i synnerhet om man kör nonstop i höstmörker. Lysena tar liksom slut vid Gävle.

Har varit i Stockholm på ett hemligt fotoknäck. Förläggare Winberg tröttnade dock på att det inte fanns några parkeringsplatser och tog eftermiddagståget hem. Själv stannade jag till sista skjutningen och fick styra Volvon ensam tillbaka, över skogen.

Förstår att alla vill bo i storstan. fast hur länge till egentligen? Spelar ingen roll att det är gratis parkering på söder efter klockan 17.00, när det ändå inte finns nåt ledigt. Men jag fick i alla fall den där 16 kronors klippningen som jag tjatat om tidigare. Och en massa fina bilder förstås. Fast dom är ju hemliga... Roligt var det också. Fast det är det hemma också. Bara man slipper vara medveten om skattepengarnas snedfördelning.
På återseende./M

Vad är det för fel!?

Hallå! Ursäkta mig, men...
En hel generation håller på trasha ner våra säten och kläder.
Vad är det för fel!?
Dom finns på bussar, tunnelbana, tåg och spårvagnar. Såväl i glesbygd som i tätort. Oftast helt vanliga, harmlösa och ofarliga medelklassynglingar. På väg till eller från plugget. Men med fötterna, inklusive skitigaste dojorna, på sätet framför eller i nån krumbuktig liggning på sätet bredvid. Samma säte där vem som helst i bästa gå-bort-stassen snart sätter sig vid nästa hållplats.

Det handlar inte om klotter, tuggummi eller snus i taket längre. Inte ens inristade hakkors. Det här står för något annat. Det har ingenting med revolt att göra. Dom vet inte bättre. Vad är det för fel!? Men är det min sak egentligen?

Nyss, i kväll, var jag jätte nära. Men hejdade mig. Det är inte mitt problem. Det är svält på jorden samtidigt...
Men det här borde vara desto enklare att rätta till, än svält på jorden. Bara nån brydde sig.. Eller är jag bara en moraliserande och bakåtsträvande stingslig gubbe? Jag som inbillat mig att vissa moraliska värderingar är tidlösa.

Men om vi istället tar det ett steg till: Vem av dessa reser sig och lämnar plats åt en gammal dam eller farbror? Ingen förmodligen. Den tiden är nog också förbi.

Jag vill minnas att på min tid fick vi höra både i skolan och av övriga vuxna.
- TA AV SKORNA OM DU SKA HA FÖTTERNA PÅ SÄTET!
Fast å andra sidan. Den som hade fotsvett blev ju genast utmobbad. Och är det nåt bättre i så fall? Att det både ska lukta ruttet i bussen samt att nån ska bli mobbad..?

Förmodligen har alla dessa kids svårartad fotsvett. Kanske lika bra att det får vara som det är..?
/M

Skrytbil eller skitbil...?

Så här får man egentligen inte göra. Men kunde inte låta bli. Hittade denna annons på Blocket och var bara tvungen att lägga upp den här. Har aldrig sett på maken till sågning tidigare... Jag har ju som bekant just en sån bil. (Som nu är hos Wiklund, by the way). Men jag tycker i alla fall det är världens bästa bil. Men alla ska ju få komma till tals. Tretusen vill han ha. Håll till godo.."JA behöver jag säga mer!!!! Fransk skitbil med allt vad det innebär!! paraply växel och tillräckligt säker för att frakta en låda ägg till mormor på en söndag natt när det inte är nån trafik i farten!!! Ni som mot all förmodan är ute efter en sån här maskin så kan jag bara gratulera!!! Sämre skit har enligt mig inte kallats för bil men entusiaster vet nog bättre än en familje kär änkeman... Vill inte diskutera bilen skick ang rost och dylikt eller va ni nu tycker är viktigt!! Jag gillar inte dessa bilar och inte heller dom super fina människor som gör det!!! så ring och köp eller skicka ett feg mail!! Gärna byte bärblockare eller elgitarr eller siknät eller surströmming eller din gammla mormor. bara hon har löstagbara tänder."

Törs man kontakta denne tro?
/M

Min flygande V, del 3

Yes! Livet kan gå vidare. Jag höll vad jag lovade. Den blev klar i år.
Dock kommer den att slutbehandlas av ett proffs.
Men eftersom det bor låtar i den ska dom ut först. F
ortsättning följer alltså. Men etapp ETT är i mål. Yes!
/M

Min flygande V, del 2

Nu är det nära. Den kommer bli klar i dagarna. Bara baksidan återstår nu. Sen är min vita V-gitarr träskallig. Under det vita är den rosa. Jag har bloggat om det här projektet tidigare. 8,5 år har det tagit. fast effektivt kanske två veckor. Måste ju ha den här nu eftersom jag sålt min Les Paul.
By the way. Mitt spott är rosa. Ja, det är faktiskt sant. Säkert inte nyttigt.

Hjältar

Men shit i GATAN! Hade inte sett "On the loose" sen i högstadiet. Hittade den på You tube nu i natt. Tyvärr uppstyckad i tre delar. Men gott nog. Textad på engelska var ju bonus!!
Snacka om hjältar. Men den störste hjälten av dom alla måste vara Jerka ("Frasse"). "Working class hero" är ju knäck!
- Det var den fikarasten det!
On the loose del 1

On the loose del 2

On the loose del 3
- Åke Nilsson det var egentligen en riktig hjälte!
- Knäcker varenda applådåska som dom där rockbanden river ner.
Och vad gör man inte för att få höra "Broken dreams" igen. Den hade jag faktiskt helt glömt eller förträngt.

Ps. Vill minnas att den här rullen ingick i nån sorts non smoking generation kampanj. Men det ser man ju inte röken av... Ha ha..

Toppen styr

Jo, jag kom att tänka på dom där telefonsäljarna som jag skrev om för exakt en vecka sen. Egentligen är det ju bara stackars människor som vem som helst. Hederliga knegare som du och jag.
Ska inte alls vara hotfull i luren mot dom. Bara tydlig. Vänligt men bestämt NEJ TACK. För det är ju jätte många som jobbar som telesäjare. I dag finns det ju inte så många jobb att välja på och för unga människor är det kanske det vettigaste alternativet. Däremot är deras strategier och fällor ibland ruttna. Men spelreglerna har oftast inte säljstackarna hittat på. Det är som vanligt. Det är dom i toppen som är problemet. Och det är en annan sak. Nog om detta. Dags å kolla om det sitter nån mus i nån fälla och teet är klart..
/M

Nu har dom kommit

Det här är det äckligaste jag vet. Men det tar sig. För några år sen var det här en total omöjlighet för mig. Att vittja...
Men att ta ett kort och lägga upp på en blogg måste väl ändå vara en bra bit in i tillvänjningen. Men helt immun blir jag blir nog aldrig.. Svansen är värst. Nu har dom kommit alltså.
/M

Plock o nyp

I dag var sista dan att plocka dom. I alla fall på den del av planeten där jag bor. Nu ligger dom på torkgrader på en plåt i ugnen. Plockade i fredags också. Då var dom fina. Men i dag märktes att det var på sista nicken. vad pratar jag om? Ja, nypon så klart. Inte många av i dag har dock ätit "riktig" nypon soppa. Men det kan rekommenderas starkt. Jag vill påstå att pulver potatismos är rena lyxen i jämförelse med pulver nyponsoppa eller drickfärdig tetra nyponsoppa. Att göra den långa varianten tar ju sin tid och kraft. Men är det inte slutresultatet vi alla vill åt i slutänden.. Oavsett vad det rör sig om. Nyponsoppa framförallt!
/M

En helt ny värld!

Sen sist har jag varit i Budapest. Kan verkligen rekommenderas. En helt ny värld. Östeuropa är fränt. Fast det var inte det jag skulle nämna nu. Det var en annan sak. Så här var det/är det:

Har pratat med Kronofogden i dag. Ja, för att ligga steget före. Har ingen erfarenhet av sånt här. Men vips vad fort det går, att bli indragen i nåt fuffens.

Brukar säga nej 107 gånger av 3, när telefonsäljare ringer. Men i torsdags var ett undantag. Disträ inför Budapest kanske? Igår såg jag notan. Den stämmer inte. Och jag, som även blivit bandad vid mitt ja-sägande, fick kalla fötter.

Jag tänker inte nämna företaget. Men dom har ringt till flera i liknande situation som mig. För att sälja sina tjänster. Att jag föll är obegripligt. Men nu har jag motat Olle vid grind. Eftersom det inte gick att ringa tillbaka till skojarna och eftersom dom inte svarar på mejl. Målade jag helt enkelt upp mitt egna skräckscenarie.

Ett tips för alla i samma sits är att ringa till Kommunens konsumenthjälp. Där fick jag anvisning om hur man bestrider en faktura. Ja, den var ju på nästan 200 kr mer än vad som framgick i säljsnacket. Och eftersom dom dessutom inte går att nå varken via telefon eller mejl ser jag deras tjänster som värdelös investering. Men det avgörande var googlingen på skojarna. Halva landets småföretagare har tydligen blivit lurade av dom. Jag har alltså nästan belägg för mina kalla. Trots att inget ännu egentligen hänt.

Kort och gott. Det hela är förhoppningsvis utagerat. Det rör sig om småpengar. Men jag är som bekant mer intresserad av småpengar än av storpengar. Varför då rå? Jo, det finns mer av dom små pengarna. Men detta kan lika väl sluta med inkasso, kronofogden och betalanmärlkelse och näringsförbud. Om man inte handlar i tid. Så det var därför jag ringde runt och lärde mig ett och annat. Förhoppningsvis lämnar dom walk over innan Tingsrättsförhandlingen, om sådan blir aktuell. Dom har ju lite dåligt på fötterna och rätt dåligt rykte om sig. Även om det kanske inte spelar nån roll i dagens lurendrejerivärld.

Men förmodligen är det väl bara jag som hittat på alltsammans. Jag är ju en nojig störtparanoidiker. Men det har varit ett jobbigt dygn. Fortsättningsvis kommer jag nog inte bara att säga NEJ till telesäljare. Jag kommer förmodligen även låta hotfull. Slutsats. Jag har lärt mig en läxa. Förhoppningsvis. Men det är en helt ny värld för mig. En väldigt otäck sådan.
/M

Ett UFO i Tyskland

Kan lika gärna ta den om tyskarna också.
I december 2007 åkte jag till Tyskland på en liten turné. Var stationerad hos min vän Hubertus Günther i Essen i nästan en vecka. Först spelade jag på en Skandinavien mässa i Essen över helgen. Därefter hade jag spelningar i Hamburg och Lüneburg. Tysklandsturnén 07 hamnar på övre halvan över dom bästa Lärka-grejerna faktiskt. Någonstans strax under mina skivsläpp. Men det var en dråplighet som heter duga som också var med om att forma denna tripp. Jag har tidigare berättat om danskarna i Göteborg men det här tar nästan priset.

Anlände till Essen på torsdag kväll och bodde som sagt hos Hubertus. På fredag fick jag en långfrukost hemma i lägenheten på egen hand. Första gången i Tyskland. Men ingen brådska ut. Skulle ju stanna ett tag. Tänkte repa lite och planera inför spelningarna. Men mest skulle jag ha det riktigt lugnt och skönt.

Vid 10.45 ringer telefonen. Eftersom jag är välbekant med den utspridda familjen Günther masar jag mig så klart iväg för att svara. Det kan ju vara Hubertus, som undrar hur jag reder mig, eller nån av familjens numera sverigeboende resterande medlemmar.? Eller kanske till och med min egen mamma.. ?

Hallå säger jag. Mårten i Günthers telefon.
I andra änden är det en tysk röst som rabblar något.
Sorry, I don´t speak deutsch so well. Do you speak english? säger jag
Rösten harklar sig för att på god engelska presentera sig och sitt ärende.
Det är Gregor från casting byrån Eick i Köln. Han har hört på omvägar att Günthers är tysk-svenskar och att fru Christina arbetat på en folkhögskola i Essen i att undervisa tyskar i svenska. (Det ska förstås tilläggas att tyskar är extremt sverigevänliga och intresserade av oss svenskar. Lite svenska kan dom nästan allihopa. (Vilket i sin tur kanske också förklarar hur en trubadur med svenska texter och egna villkor får en veckas engagemang i landet helt utan vidare... Nåja.)).
Gregor undrar förstås om Christina är anträffbar.
Jag förklarar att hon nu bor i Sverige men att jag kan hälsa henne, kontakta henne eller ge honom numret så han själv kan ringa upp.
Men nånstans i den vevan uppfattar han att jag också är svensk. Snart frågar han dessutom om min ålder. Och efter en stund kommer den obegripliga förklaringen till alltsammans.

Agenturen Eick är i akut behov av en svensk man i 30 årsåldern som kan vara med i en reklamfilm nu på onsdag! Dom har sökt med ljus och lykta och samtalet till Günthers var det sista desperata rycket. Nästa steg vore att hangripligen själva flyga upp och hämta ner en lämplig svensk helt enkelt. Dom vill ju inte ha nån tysk som pratar svenska med brytning den här gången.
Det går upp för oss båda att här har vi vår chans.
Maybe you´re the man!?, typ nånting..., säger Gregor
Sure, säger jag.
Och onsdagen är ju faktiskt ledig. Ska bara driva runt under spelningsluckorna. Men måste vara i Hamburg till torsdag kväll.
Bra! Gå ingenstans. Stanna i lägenheten. Gör ingenting! Vi ringer snart tillbaka.
Klick.

Jag fortsätter min lugna morgon.
Efter en kvart ringer det igen. Det är Gregor igen. Han säger att jag snart ska få ett samtal från Münschen för att göra ett röstprov. Sagt och gjort. Münschen ringer.
Hallå hallå. So you´re a musician.. Ja, ja Vielen dank.. Bla bla.. Klick.
Det går flera timmar. Jag blir ju kvar i lägenheten hela dagen. Får inte gå nånstans. Har fortfarande inte sett så mycket av landet. Hinner köra igenom alla mina låtar flera gånger. Och prova alla möjliga låtordningar. Samt komma ur pyjamasen och laga lunch. Hör inget mer. Förmodligen var Münschen inte nöjda med resultatet.
Klockan fem ringer det igen. Gregor meddelar att jag fått jobbet, om jag vill..?
Stanna. Gå ingenstans. Vi ringer snart tillbaka.
OK!

Hubertus kommer hem. Jag berättar. Han tror mig inte.
Vaddå? Du har aldrig varit i Tyskland förrut. Du har inte ens varit ur pyjamasen. Och nån som aldrig ringt hit föörr ringer hit och letar precis dig. Och ha med dig i en film!! För att du är svenskt!! Otoligt. Helt fuckin otroligt. Det går inte. Det tror jag inte på!

Klockan är 18.30 när det ringer för sista gången.
Den här gången svarar Hubertus. Tack och lov. För då kan han få styra upp det hela med vägbeskrivningar och tider och pass och personuppgifter och sociala avgifter och anställningsformer och hela skiten, på sitt eget språk. För jag orkar inte mer i dag. Hubertus och Gregor pratar i knappt en timme. Och allt gås igenom in i minsta detalj inför onsdag. Besinningslöst märkligt. Hubertus tycker jag ska ta jobbet. Dom är seriösa och jag har ändå inget bättre för mig på onsdag. Det är ingen Hollywoodlön men heller ingen Hollywoodrulle. Men helt ok ändå.. Det är en huvudroll, men bara min röst som ska användas. Men det är väldigt hemligt också. Det får inte läcka.
Är det porr?

Spelningarna i Essen går, dagarna går och tåget går. Till Köln på onsdag morgon. Där möts jag av ett jätte team. Folk från Köln, Münschen och Berlin. En engelsk regissör och en irländsk producent. Castingfolk, cateringfolk.. och hela skiten. Samt ett gäng statister eller extras eller vad det kallas + min svenska motspelerska, som också har den bärande huvudrollen. Och så jag då. Vi träffas under organiserade former på Köln/Bonn flyplatsen 11.00. Det är alltså där alltsammans ska gå av stapeln. Alla som varit på en flyplats vet vilket säkerhetsuppbåd och spring det kan bli. Så är det förstås även denna gång. Fast värre än vanligt.

Det tar hela dagen. Och en bit av natten. Jag håller på bli kvar i Köln. Dygnsbiljetten går ut och sista nattåget får jag egentligen inte åka på. Men konduktören bestämmer sig för att inte slänga av mig när han fått höra den vansinniga historien. Taxi sista biten. Hemma. 04.00. Men vad är det då jag gjort. Ja, ingen aning egentligen. Och inget får läcka. En skruvad reklamfilm för nånting som har med Köln/Bonn flyplatsen att göra. I manuset står att ett svenskt turistpar mellanlandar på Köln/Bonn under sin resa till Rom. Han filmar henne. Och så crash boom bang. Ett UFO som landar och panik som utbryter. Och miljoner tittare. Henne hade dom hittat i Berlin. Den äldre mannen i slutet är en känd tysk karaktärsstatist som ofta förekommer i filmer. Han var även oerhört snäll. Det är min röst ni hör. Men inte jag som filmar. Däremot fick jag sitta klistrad på fotografens rygg för att det skulle kännas som att jag filmar. Mer kan jag inte säga. Inte för att jag inte får längre. Utan för att jag fortfarande inte vet vad det är...? Och alla som gjort något liknande vet att efteråt tycker man inte det var värt det. Fast så här långt i efterhand blev det ju en rätt kul anekdot, som jag inte skulle villja vara utan. Hm. Så det kan bli..
/M

Nu går det spela igen

Yes! Nu kan jag använda tramporgeln igen. Atollen hjälpte mig i lördags att röja undan böschet, som på ett märkligt vis samlats framför och murat för klenoden. Men nu är det kirrat.
Det är nåt speciellt med dom svarta tangenterna. Vet att även Kapten Nemo i "En världsomsegling under havet" trivs med dom svarta tangenterna.
Tack till Atollen alltså. Men återigen även stort tack till Örjan Lidén som räddade livet på denna vackra pjäs för snart två år sen. Han blåste ju rent piporna åt mig den gången.
/M

Hellre en stöt

Varför kan dom inte låta en få hålla på? Här är en ganska enkelt konstruerad makapär. En brödrost modell Philips “Toastissimo”. Låter tjusigt italienfrasigt liksom. Inköpt under första skälvande åren av det här seklet. Inte alls lastgammal. Använd men inte ihjälkörd. Så lägger den bara av. Kassetten fastnar inte när man trycker ner den liksom. Och brödet går därmed inte rosta. Det blir ingen glöd. Som att strömbrytaren aldrig går på.
Jag ger mig den på att jag lätt skulle kunna greja skitfelet. Men problemet är att jag bara kommer halvvägs med skruvandet. Ena halvan får jag bort. Andra halvan är märkligt nitskruvad. Finns inga verktyg i huset som tar sig igenom. JA såg och sånt då, men då har det ju spårat ur.
Varför kan dom inte få låta en få hålla på. Grejen är ju att man inte ska kunna laga skiten. Släng och köp nytt liksom. Det vägrar jag. Istället plockar jag fram nån av dom pålitliga men livsfarliga 50-talsrostarna som jag har, med bakelitkontakter yes!. Hellre en rejäl stöt än att köpa ytterligare en ny som är tidsinställd att räcka i cirkus åtta år. Ska det få va så här?....!

Jag kommer få äta upp 'et

Det här fick jag äta upp. Eller kommer få äta upp ha ha.. Rent bokstavligt.
Var i skogen både igår och idag för att leta kantareller. Den enda svamp jag känner till. Igår kom jag hem med två vanskapta kantareller, av den gula modellen. Överväxta och utlevade. Men bättre än tomhänt i alla fall. Eller..?
I dag var Lotta med. Hon hittade EN trattis. Jsg vet inte ens hur en sån ser ut. Men letade så klart fler då. Efter en stund kläckte jag ur mig: - Det finns ingen svamp överhuvudtaget och har förmodligen aldrig funnits det heller.
Men vips så bara small det till och skogen exploderade av trattkantareller. Nu vet även jag hur såna ser ut, ha ha. Men jag hade aldrig grejat det själv. 4 kg!, turades vi om att bära hem i Lottas magiska sjal.
En sak är i alla fall säker. Jag kommer få äta upp det. En till sak är också säker. Det finns förmodligen inga fler svampar.
/M

Blålurad 3 (några kulor)

Har redan berättat i två tidigare inlägg om mitt täckodlade experiment. Här är den avslutande del tre av säsong 09, i "Blålurad-serien". Det blev några kulor. Vissa av dom ryms i handflatan. Lotta säger att det blir bra jord till nästa år. Så håll utkik efter säsong 10. Idag har vi handgrävt upp skiten och tagit upp det som ätas kan. På återseende..

Kommer snart efter

Jag har träffat dom båda, och fick precis höra nyheten.
Ett gammalt par i Uppsala. Som levt ihop i över 60 år. Oskiljaktiga. Vitala in i det sista. Efter en tids sjukdom skötte han henne i hemmet. Men förra veckan avled hon. På dödsbädden tog han farväl, med orden - Jag kommer snart efter. Tre dagar senare dör även han. Och nästa vecka är det begravning för dom båda.
OK det är sorgligt. Men visst är det ändå fint.

STHLM t o r med viktiga händelser

Precis hemma från en tur och retur STHLM, destination Mosebacke. Spelade på Cornelissälsskapets toppensöndagklubb. Esbjörn Hazelius, Jenny Almsenius, Jessica Blomqvist, Fredrik af Trampe, Dick Pålsson också... Trevligt och bra.
Övriga viktiga händelser i stan:
1. Den legendariske sångaren, pedagogen och skådespelaren Torsten Föllinger var på plats. Ett besök som fick hela salongen att darra till. Men för mig är han dock mest mannen som gjorde duett med Allan Edwall i "Familjepoträtt", 1985 hos Carl Anton i Vita Bergen. Har det på VHS och brukar titta då och då. Skakade därför skakig tass och lät honom veta detta.
- Gammal man gör så gott han kan, var svaret. Samt att jag nog inte var född då. Men det var jag visst det. fast det sa jag inte...

2. I tunnelbaneruset i morse såg jag en man som raskt plockade upp en tappad tröja för att rusa i kapp den stressade damen. Hon sken upp och tackade så klart. En ädel handling! Sånt får man inte se mycket av i dag. Men det finns tydligen hopp för planeten. Dra på trissor och döm om min förvåning, men karln-en-på miljonen är faktiskt på samma tåg som mig. Och i restaurangvagnen öser jag beröm över den generades ridderliga insats för mänskligheten..

Gröna skolan

Ytterligare en liten märklighet utspelar sig just nu, bakom min rygg. Den gröna skolan i Jättendal rivs, exakt nu. Petas ner med skopor liksom. Jag har suttit med ryggen emot, i bersån, ca en knapp kilometer ifrån, fågelvägen. Och hört ljuden. Utan att riktigt associera till just rivningen. Det har ju stötts och blötts så länge om denna byggnad. Att gamla skolan rivs är ingen nyhet. Men förmodligen går nya skolans öde samma väg, om en liten tid. Det är ju synd. Det ryker.
Hursomhelst. Jag sitter och läser George Orwell “Down and out in Paris and London”. Och under stora delar av min skoltid var just böcker inte min grej. I synnerhet under gymnasiet. Där förväntades vi läsa just Orwell. “Djurfarmen”, så klart. Tror inte jag tog mig igenom den. Men nu har åren gått och saker och ting ändrats. Skolan rivs och jag sitter samtidigt och läser George Orwell, helt på eget bevåg. Synd bara att man inte fattar nåt förrän allt är för sent. Men det ska ändå tilläggas att tiden i den gröna byggnaden mest är positivt förknippad. Och då var det ju Tintin, Spirou och Tom Sawyer som gällde. Och det älskade jag ju. Fortfarande. Kan tänka mig att fler än jag har minnen och hang-ups från skolan. Även från den Gröna.

Hur vet man att det är rätt eller fel bröllop? (med eller utan danskar på bröllopsfesten)

Jag var på min bäste väns bröllop i lördags. Anders “Bodinrocker” Bodin äktade sin ögonsten Jenny. Ett bröllop som stod för allt annat än stela fasader och kallprat. Som bröllop kan tendera att göra ibland. Skulle vara mitt tal då.. Ja, kanske inte kallprat där heller, men struntprat kanske. Fast det drog ju ner rejäla skrattsalvor, trots sina tio minuter i tilläggstid. Och brudparet var förtjusta efteråt. Men jag hade en så fin tråd. En dråplighet som serverades på plats, mitt framför ögonen på mig. Och som jag bara inte kunde behålla för mig själv.

Jag skulle fotografera gästerna, när de anlände till festlokalen på Askimsterrassen, efter vigseln. Dessutom skulle bilderna tas med och utan maskeradutstyrsel. Det blev en rejäl flaskhals förstås. Och alla skulle igenom det här momentet för att få sin välkomstdrink. Tidigt i kön fanns en dansk familj. Jag kände ju inte alls igen alla gästerna. Men den här familjen var det nånting bekant över. Så jag riggade förstås upp dom som alla övriga. Peruker, kvastar och lösnäsor... Men när jag frågade vem dom kände, Anders eller Jenny, blev det tyst... Vem av brudparet är er koppling hit, förtydligar jag? Då svarar junior i sällskapet, på tvättäkta danska. Chris!
Chris, frågar jag?
Jä jä!! Chris, svarar alla fyra danskarna i kör.
Tystnad igen. Det går en stund. Kön trycker på. Själv har jag ju ingen aning egentligen. Kanske finns det nån annan Chris här inne som kopplar...? Jag har bara känt Anders i 17 år och Jenny i snart fyra. Så vad vet jag...?

Till sist får nåt snille för sig att ta fram porträttet på brudparet, som står intill. Och då går det ju upp ett ljus för alla. Dom känner varken Jenny eller Anders. Danskarna hör alltså inte hit! Men jag känner ju ändå igen dom. Och nu trillar poletten ner. Jag har sett dom på hotellfrukosten samma morgon. Helt osannolikt! Hur kan jag äta frukost på ett hotell i Göteborg med en dansk familj som sedan hamnar på samma fest som mig. Bara för att det sen inte ska vara så? Danskar dessutom. Sånt finns ju inte på världskartan.. Det känns rätt men ändå helt fel. Men mest av allt känns det konstigt. Lurad liksom... Men svaret är enkelt. Danskarna ska till en annan fest, nånstans i närheten. Ännu mer osannolikt..

Hade jag inte med hjälp av enkla frågor börjat nysta i härvan hade dom kanske tagit sig ända till middagshöjd. Och det hade väl varit trevligt i o fs. Utsökt mat och dryck, by the way. Men poängen är ju förstås att det är så himla lätt att hamna på fel bröllop. Finns flera exempel på det. Alla har vi väl varit på nåt bröllop som varit fel. Brudparen inte minst. Det förra bröllopet jag var på hade ju en brud med samma förnamn som bruden på det här bröllopet. Men vad hjälpte det. Det höll ju inte ändå. Med det vill jag bara säga att Anders och Jenny är så rätt det går komma. Funkar inte det, så funkar inget. Men att danskarna ändå skulle in och vända för att illustrera hur lätt det är att det blir fel är ju märkligt...

Ja, ungefär så höll jag på med mitt tal. Och lite annat smått och gott passerade också förstås. Hur det gick för danskarna vet jag tyvärr inte. Inte heller om dom även var med på vigseln i Askims kyrk. Men det kan dom ju inte ha varit. Men det är i alla fall riktigt synd att jag inte hann knäppa dom. men det kanske blev tillräckligt knäppt ändå....

Level ?

Atollen och J.P, och säkert resten av halva jordens befolkning, är tydligen med om nån sorts artificiell odling på Facebook. Lotta var på level 10 och J.P på level 17 senaste rapporten jag fick. Dom odlar och skördar samma dag. Ris och körsbär och grejer har dom.
Själv tycker jag det räcker efter dagens icke artificiella skörd. 15 liter lingon och 6 liter blåbär. Undrar vilken level det är på...?
Skitsamma nu ska jag se del 2 av True Blood och imorn åker jag på semester.
Ses på Mosebacke 13 september 18.00.
Puss!/M

Halebob eller Bebop

Morsan säger bebop. Själv vet jag nästan inte alls. Men tack Lotta för att du håller ordning på det hela. Det är förstås Halebop vi far efter.
Men med bebop i lurarna och en otroligt rörig kompott av abonnemang och annat krafs som gäller och inte gäller... Ja, då frågar man ju sin fru. Och vips får man veta att det är från Swedbank man ska fylla på skiten.
Så, alla. Nu kan jag ringa och messa er igen.
/Miles

Världen är verkligen räddad!

Nej men det var ju den här jag letade efter! Och nu förstår jag varför. Spotify kan man lita på. För att inte tala om Blue Note!! Curtis Fuller The Opener"! Världen är verkligen räddad.

Världen är räddad!

Världen är räddad. Det är klart att Spotify har Curtis Fuller. Hittade precis "Blues-ette" med honom. Letade febrilt efter plattor med Fuller när jag höll på att spisa ihjäl mig på John Coltrane "Blue train" för några år sedan. Där tutar ju Fuller trombon som en gud. Letade i England också samt överallt i Sverige där jag kunde komma åt.. Hittade nada. Men nu är världen räddad som sagt. Skitskön sent 50 jazz åt be-bop.
Jo, en parentes. Kollade på CD on och Ginza och Megastore också nu då i alla hast. Och jo då, nu har det ramlat in nån titel. Kanske bara för att jag gav upp 2004. Hade nästan glömt bort denne trombonist, som faktiskt ännu är i livet. Spotify kan man lita på. Och tydligen dom svenska beställsajterna också. Ha! Vad skönt.

Radiobilen ha ha

Kort reflexion över dagens reportage i Felicia i SR P2. Peter Hansson gjorde ett kul och fint inslag från Smedjan i Sörfors och Cornelissälsskapets visfestival. Kul.
Men löjets ironi spelar mig ändå ett spratt. Min Laban (vet inte varför den här renaultmodellen heter så egentligen) har ju en period just nu när den ibland ska krusas med rullstart. Det är nåt med kolen i generatorn eller startmotorn..? Bilen har jag haft i elva år och kört sommar som vinter. Det är den BÄSTA bil jag haft. Jag har bara haft tre bilar inklusve Laban. Vilket ju är ganska lite avverkat med tanke på att jag haft körkort sen 1992 och bor på landet. Men det är Labans förtjänt att jag inte behövt så många andra. Nog om detta. Världens bästa bil bara.
Men när den ska hålla intervjusoffa, med Jens Gustavson och mig, och ut i riksradio för första gången då ska det rullstartas och hostas och gneka. Är det inte typiskt.. Va?! Så att alla ska få sig ett skratt. Gammelbil ha ha. Men det bjuder vi ju så klart på. Det blev ju bra radio...
/M

Radiobil

Välbekant kärra i SR P2, 12.00-13.00 nu på lördag.
Radiobil! typ..
www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramID=2486

True Blood, del 1

För tidigt att uttala sig än. Men tror jag gillade första avsnittet, så här långt. Såg del 1 av “True Blood” igår. Den hypade amerikanska vampyrserien som tillsammans med andra faktorer dragit pålen ur hjärtat på den svåraste genren av kanske alla. Och därmed varit med om att skapa förra årets massvampyrhysteri.
Själv är jag ju torsk på vampyrer. Det vet alla som känner mig. Men det bottnar egentligen i en enda film. “Greve Dracula“, med Jack Palance i huvudrollen. Med sina vampyrkvinnor höll Palance på skrämma livet ur mig när jag som nioåring fick se filmen med mamma på TV en lördagkväll i början av 80-talet. Det filmiskt mesta avgörande som hänt i hela mitt liv är jag beredd att påstå. Men det som skrämmde och fascinerade mig mest, var då som nu; det subtila. Att vampyren i stort sett ser ut som en människa. Inget monster-monster liksom. Det skulle ju kunna vara vem som helst med karisma och stadig blick. Samt att den kan föröka sig. Och så sagokänslan och elegansen förstås. Så långt från sunkiga barer man kan komma egentligen..
Så True Blood har ju bara en enda gemensam nämnare med den film jag fick blodad tand av (hoppsan lustigt). Nämligen att den går på ettan i svt. Ska i alla fall fortsätta. Kul med en bra serie som går att följa. Dessutom är det intressant att man för en gångs skull måste ställa sig på vampyrernas sida, redan från ruta ett. Även om jag alltid stått där.. Alternativet har ju varit på en präktig vampyrjägares sida. I True Blood är det dessvärre några lobotomerade yankees som agerar motståndare...
/M

Kapten Nemo

Har precis läst ut "En världsomsegling under havet", av Jules Verne från 1870. Och fått ytterligare en antihjälte; Kapten Nemo!
Han är inte bara galenpanna och geni. Han är också undervattensvärldens Karl Bertil Jonsson. Samt spelar orgel, bara på dom svartaa tangenterna.
Men det fick mig även att tänka på en låt jag glömt bort. "Captain Nemo" med Dive, från 1990. Gillade den mycket. Och gör fortfarande.

Paradox?

Har redan berättat att jag bytt bort min Gibson Les Paul mot en Martin 0-15. (Bara två dagar innan Les Paul himself dör dessutom.. Spooky or not..?) Att det är närmare till Frälsningsarmén än en plats i Kiss liksom. Frid och fröjd så långt.
Ändå tycker jag det är roligare lyssna på Judas Priest “Killing Machine” än på Bob Dylan “New Morning”..
Men å andra sidan. Det är väl så det ska va? Serge Gainsbourg menade att man ska vara paradoxal i sitt uttryck. Och det ställer jag gärna upp på.
Men åter: Det störtregnar. Och jag ska upp på en utomhusscen i Hudik. Tänkte ha finkostymen, som jag hämtade från uppfräschning hos Ainas i veckan. Problemet är bara att det är regnkappa som gäller. Så slutligen. Vilka står ute oavsett väder och inte behöver fundera över kostymerna för det är redan givet? Jo, Frälsis och Kiss.
Men vilka blir blötast? Ja, Gene Simmons när han sprutar blod kanske.. men jag menar på riktigt! Ser ingen paradox i detta än så länge. Det mesta är sig likt.. Men det blir i alla fall inte Martingitarren.

I Draculas klor jag

Världens bästa film. Eller en av dom kanske..? Såg den alldeles nu. Igen! Men den här affischen har jag inte sett förrut och inte axlar den rullen, men den var lite kul ändå..
Sleep well, Mr Harker!

Så nära råtta det går komma

Precis avslutat årets surströmmingslunch. En tradition i bersån mer mor. I år var även Torborg med. Inte är det gott. Men visst är det kul däremot. Surströmmingspremiärdagen till ära. Pilsner Urquel, OP, Gul lök, röd lök, färskpotatis, trevligt sällskap, tomater, finväder... Ja, då går det faktiskt äta nåt som är så nära råtta det går komma.. Brukar äta tre. Blev fyra i år. Filéer dock. Gör detta varje år.. Flugorna samlas.
/M

En fjortonkronors klippning på Tradera

Shit. Den här dagen blev jätte konstig.
Maria, som brukar klippa mig, ringde igår. Akut brist på en hårmodell tills i dag. Men att åka till STHLM hux flux går ju inte hur som helst i kommunikationstidens tidevarv. SJ liksom... Men Maria föreslog Tradera. Ja just det. Sagt och gjort.
Kirrade en elva kronors biljett. Osannolikt pris. Men jag var förstås inte beredd att losa den en minut innan auktionen skulle gå ut. Dessutom var det 02.10 i natt som auktionen gick ut. Tänk att folk orkar. Tack och lov vaknade jag till och kunde snabbt som ögat lägga bud på en ny auktion. Den slutade 02.15. Tro det eller ej men jag vann! yes!. 14 kronor för en biljett till storstan. Inte illa det heller.
Men att adrenalinstinn gå i säng halv tre för att strax ta morgontåget är ingen bra idé. Man ligger och pulsar liksom och packar väskan mentalt. Sov i runda tal 1½ timme. Sen var jag raskt på det igen, med Tradera alltså. Måste ju hem också.
(Nu ska ni inte tro att jag åker till STHLM för att klippa mig, inte ens för att agera hårmodell, fåfängan till trots. Jag har fler ärenden förstås. Bland annat en stärkare som ska hem.)
Nåja, hittade en lämplig returbiljett. Lämpligt pris också, 1 kr. Hade fortfarande adrenalin efter nattens auktioner och kände mig riktigt taggad. Problemet var bara traderabevakningen under resan. Måste ju snabbt till en Internet-uppkoppling så fort tåget landat. Äh, garderar hemresan med en hundring i maxbud, för att vara säker. STHLM tur och retur för 114 kr funkar ju också. Precis éfter det bindande idiotbudet ringer Maria och säger att det helt plötsligt är över för min del. Finns miljarder klippnödiga för ändamålet. Eftersom initiativtagarna låg i söta drömmar under min auktionsnatt trodde ingen att jag skulle dyka upp och man hade liksom jag garderat sig till tänderna. Dessutom hade Maria fått svinkoppor...
Min resa fick slagsida. Och ni ska inte tro att jag åker till STHLM bara för att hämta en stärkare. Salongen erbjöd sig dock att pröjsa mina utgifter. Min osövda natt får jag däremot fortsätta leva med.
Men visst känns det snopet när det blir så här. Kan inte rekommendera Traderabiljett. Om man inte bara vill ut och åka lite tåg på måfå. Och inte har något att passa. En natt med riktig sömn är också pengar. Så jag kände mig blåst och uppgiven på alla cylindrar. Stärkarn och håret.. en katastrof..

Med facit i hand, några timmar senare:
12.30 gick hemreseauktionen ut. Jag blev överbjuden hundralappen med en femma. 105 kr fick nån biljetten för. Jag hade alltså inte kommit hem om jag inte haft tillgång till Internet i STHLM samt varit konkurrenskraftig om biljetten. Dessutom fanns det ingen klipptid och min frisör var sjuk. Ännu mer katastrof. Men det bästa av allt Maria har lovat att klippa mig för resterande biljettkostnaden, 14 kronor. Tack och lov. Stärkaren har hon också lovat hämta ut och ta med sig vid nästa Hudikresa.
Viisst är det fint med lyckliga slut. Trots att jag blev lika trött som efter en dagstur till STHLM.
På återseende/M

Trubadur-Dakar

Nu är jag hemma från Dakar rallyt. Så här blev det...

Spooky x2

Men shit. Såg precis att Les Paul har dött. I dag. Alltså den amerikanske gitarristen, inspelningsteknikern och uppfinnaren som hade ett finger med i konstruktionen av den gitarrmodell jag sålde i förrgår. Även om jag inte har nån annan koppling till honom än en gitarrmodell som jag ägt i 17 år tycker jag ändå det känns lite spooky. Att det markerar slutet på en epok i dubbel bemärkelse liksom.... ? Hissnande på nåt sätt..

Fast en annan grej som var ännu mer spooky idag var nog när Lotta, jag och morsan åt kräftor. Morsan berättar att hon hört av sin väninna att Hårte drabbats hårt av flugor. Jag kläcker då förtsås ur mig: - Dom är väl inte vana vid flugor!
I Hårte bor ju till största delen sommargäster, så här års.
Det går högst fem sekunder sen har jordklotets fetaste spyfluga kraschlandat i mitt vichyvatten!
Somliga straffar Gud meddetsamma.
Det gick en rysning genom kroppen på oss. Man ska inte vara så där kategorisk och dömande. Lotta tog raskt tillbaks dom poäng jag förlorat genom att hälla ut den drunknande som kunde fortsätta flighetn, så snart vingarna torkat.
Tack och lov var det inte i rosévinet.
/M

Dom lever faktiskt!

Jonas och Mårten på Hellstone Music. Foto: Hubertus Günther

- Dom lever faktiskt, säger Hubertus (min tyske kompis).
- Gitarrer lever, dom har liv, fortsätter han.
Igår sålde jag min körsbärsröda Gibson Les Paul Custom 1976. En pjäs jag haft sedan september 1992 och som skänkt mig mycket glädje.
Det var med blandade känslor. Och Jonas på Hellstone sänkte rösten (han är ju inte bullrig annars heller men den förtroendeingivande lena stämman fick ett kamratligt och nästan psykologiskt stöd)
- Jag vet hur du känner, säger han.
- Det är roligare att köpa än att sälja en gitarr, fortsätter han.
Ja, just det. Men jag köpte ju en också.
En Martin 0-15 från 1958. Raka motsatsen till en Les Paul faktiskt. I mina öron låter den ljuvligt. Den är ovanligare än en Les Paul. Och den kostar pengar. Det gör en Les Paul också. Och det gör ett Halebop refillkort också och ett körsbär...
Men det är inte pengarna jag är ute efter. Det är det som finns inuti och allt vad det kan bidra till. Men ändå var det Hubbe som formulerade detta för mig, när jag lycklig ända in i själen ändå försvarade affären med det där vanliga tugget om att det bara är materiella ting...
- Nej, dom lever. Gitarrer lever, skrålar Hubbe.
Jag hoppas därför att båda dessa guror får fortsatta bra liv. Liksom vi som ska spela på dom. Att dom kommer i rätta händer liksom. Eller att rätta händer kommer till dom. För vi pratar faktiskt om liv..
/M
Ps. all cred åt min vän Tom Hakava, som hittade gitarren åt mig..

Dom lever...

Cherry...

Martin 0-15, 1958...

Blålurad 2 (nästan inte)

I maj berättade jag om mitt täckodlade potatisland (läs experiment) under rubriken, "Blålurad". Här kommer en kort resumé över hur det gått i min "Non digging garden".
Dom små liven börjar ge sig till känna. Det är ännu glest mellan buskarna, men dom finns här och var faktiskt. Så helt blålurad är jag inte. Frågan är dock om det hinner bli nåt innan nästa frost-säsong..? Felet är i så fall mitt eget. Eftersom det var första gången gjorde jag utövade denna konstform (läs experiment) hamnade tidningspapperet underst. Dock bara ett blads tjocklek, men kanske tillräckligt för att försena groprocessen.
Men, om dom buskar som inte orkat sig upp stannar kvar i halm-gräsklippsbädden en säsong till så har jag kanske potatis nästa år utan att behöva sätta nytt. För det finns liv i landet. Och så länge det finns liv finns det hopp.
På återseende./M
Ps. Ska tilläggas att den gamla vanliga sättmetoden gått som vanligt.

Road 1 (Att dra sig i kinden)

Sånt här tycker jag är kul. När man kan få fantisera att en vitt skild akt lånat ett uttryck från en annan vitt skild akt. Fast på ett snyggt sätt. Det här exemplet är dock så långsökt att man nog kan avfärda det som en tillfällighet. Och min uppmärksamhet som överkurs. Till råga på allt handlar det om en högst vanlig grimage från underhållningsbranschen, "att dra sig i kinden". Men ändå...
Till vänster; framsidan på Kjell Höglunds "Doktor Jekylls Testamente" från 1979. Till höger; baksidan av Dave Edmunds "Tracks on wax" från 1978. Intressant blir det förstås när man inser att det handlar om ett år i åldersskillnad mellan skivorna, men även mellan herrarna själva..
Fina Wax för övrigt..
Medan Edmunds, med Rockpile-personal sjunger "Never been in love" kontrar Höglund med "Kär i Drottningen". Då Höglund sjunger "På det mest depraverade stället i stan" kontrar Edmunds & Co med "Heart of the City". Road jag av sånt här...
/M

Vinylstall eller Spotify, del 3

Efter en vecka med ett gratis Spotify inser jag att det är inget totalöverlägset alternativ. Möjligen ett komplement, som en mp3 spelare typ eller bärbar stenålders cd eller kassettfreestyle till och med... Köp skivorna istället. Helst på vinyl.
Dock saknas Peter Criss´ extremt underskattade Kiss solo ännu i mitt stall. Så då är det ju grymt med Spotyfy (By the way: Har läst i en Phil Lynott biografi att Lizzy-guden var extremt inspirerad av dom fyra Kiss soloalbumen när dom kom. Hörs ju tydligt hur han påverkats av inte minst Peter Criss plattan, på sina egna soloskivor)
Men det var inte det jag skulle komma till, utan att Daniel Lindström (inget ont om honom) och andra, gärna avbryter i min gratisspotify. Och det funkar ju inte alls. Mitt i Pter Criss solo... Dessutom har Aerosmitharna (inget ont om dom heller) satt flera av sina tidiga låtar oåtkomliga på Spotify. Så det är vinylbodarna som gäller även där. Tack och lov. Eller att skaffa betaltjänst.
/M

Skrämselfilm

En intressant detalj jag hittade på Wikipedia ikväll.
Skräckfilmskungen Boris Karloff intervjuades i Filmjournalen 1946. Men han var upprörd över benämningen skräckfilm.

Karloff ansåg att film av det slaget syftar mera till att framkalla fasa, fruktan, skrämsel. Men inte skräck. - Det ordet är för starkt och avgjort missvisande, säger han i intervjun.

Bra. Hädanefter ska jag kalla dom filmerna för Skrämselfilmer. Låter ju mycket mer sofistikerat så. Om någon missat så är jag ju helnere i dessa filmer. Som även kan kategoriseras "Vintage horror". Fast då var vi ju där igen. Skrämselfilmer heter det från och med nu. "Fright" eller "Scare" - movies typ. För att följa Karloff. Och det gör man ju.

/M

Finns rocklexikon fortfarande?

Det fanns en tid när så skilda akter som Captain Beefheart och The Cars rymdes på samma uppslag i ett rocklexikon. Det fanns liksom inte så många som trängdes. Varken på C eller andra bokstäver.
Jag säger inte att det var bättre då. Undrar bara om det ges ut rocklexikon fortfarande. Skulle inte velat vara utan dom två jag äger, fast dom är 20 år gamla. Eller tog det slut där...?
/M

"Hjärtklappande"

"Hjärtklappande", står det på omslaget. Citatet står Los Angeles Times för. Direktöversatt, förstås. Vi pratar varulvssamling på dvd. The legacy collection. Wolfman (Varulven) och Werewolf of London (Dr Yogami från London) har jag ju så klart sett några gånger tidigare. Men shit pommesfrites vad kul att ha. Ska sätta tänderna i dom i natt igen. Ha ha.

Calles och Mårtens Costello-tävling

Har ju fastnat i vinylbloggande dom senaste dagarna. Måste bara ta den om Costello-tävlingen också. Det var så att Calle och jag hade en överenskommelse (läs idiot-deal) på Elvis Costelloskivor. Det var länge sen förstås, men ändå inte tillräckligt länge sen för att det ska ses som harmlöst.
Den ene skulle inte få köpa samma Costello-platta som den andre, om den inte var billigare än vad den förste betalat. Grejen var att vi hade hittat några tidiga Elvis Costello plattor. Löjligt billigt, tyckte vi. Vi tyckte dessutom det var världens bästa plattor, just då.
Den stora haken var bara att Calle hade hittat “Armed forces” för 5 kr. Och var hittar man “Armed forces” billigare än så? Omöjligt, ju. Dessutom stod det i tävlingsreglerna att det skulle vara originalvax, med rätt omslag och hela kitet. Mint condition liksom.
Att jag köpt “My aim is true” för 100 kr på Stiff-etikett och englandspress var ju inte oslagbart. Det grejade Calle galant. Men “Armed forces”, för fyra kronor och nedåt... Hur grejar man det?
Det gick faktiskt så långt att jag gav upp. Revolterade helt enkelt mot detta idiotiska, kröp till korset och köpte den för 40 kr på en skivmässa, 2006!!!. Måste ju bara ha den. Skitsamma att jag förlorade. Det hade jag ju redan gjort typ... Idiotiskt.
Men vips! Håll i er. Skrev ju om donations-backen från André igår. Och gissa vilken platta som ligger med där. Jo, “Armed forces” med Elvis Costello & The Attractions förstås. Och det värsta av allt. Dom fyra vykorten dessutom, jajamänsan. Det går inte få den billigare än så, gratis! Grattis!
Hade jag bara bitit ihop och haft det rätta självförtroendet och kampviljan hade jag faktiskt vunnit dealen över Calle. Fatta! Vad som nu skulle hänt då? Lite nördprestige rikare förmodligen? Men det blev det ju nästan ändå... Ha ha.. Och flest skivor vinner ju...??
Och nu har jag faktiskt två "Armed forces". Även om den första inte är komplett. Så Calle vann ju dumhetspriset.
Men...
Den som har en knäppare grej att berätta vinner min första “Armed forces”. OK. Bara att sätta igång. Lämna din story som kommentar här. Ingen deadline.
Lycka till eller bli utan ett “Armed Forces”-original, fast utan vykort!!
/M

Vinylstall eller Spotify, del 2 (Till nån som blir glad)

Det här börjar ju nästan bli löjligt. Men i dag fick jag en sån påfyllning i mitt vinylstall att jag inte vet vart jag ska ta vägen med allt. Och den här gången var det gratis dessutom. Hälsade på min kompis André på Vallen. Han hade en back på vinden och en kasse med Iron Maiden souvenirer och 45 or. Jag fick inte säga nej och han blev nästan sur för att jag trodde att han ville ha pengar. Så hela skiten fick åka in i Laban. Knäckande fina grejer en del av det. Nancy&Lee "Did you ever" inte minst samt en Stiff-samling, Spotnicks, Hep Stars, Bill Haley, Siwan och mycket annat. Blondie, Abba, ja till och med Beatles...
Hörde föresten att SR Gävleborg sålde ut hela sin skivsamling i dagarna. Alla gör sig av med fysiska exemplar nu. Sorgligt på ett sätt också. Men allt sker ju digitalt. Undrar om det blir digital mat också. Tycker ju att det är en upplevelse med fysiska saker jag. Fast inte om det bara ska arkiveras kanske? Så bättre att sälja ut än att slänga, som säkert också förekommer. Man är väl materialist!?....
Men det bästa av allt är väl att det finns såna som André. Som ger bort, utan egen vinning (som Karl Bertil Jonsson på julafton), till nån som blir glad.
Tjenixen/Mårten

Vinylstall eller Spotify?

Spelade på Playwood festivalen i Edsbyn igår. Toppen. Men varje gång jag åker den vägen ser jag till att Vinylstallet i Alfta är öppet. Ett tips för alla likasinnade. Med det menar jag er som gillar vinylplattor, gärna med förkärlek för LP ns guldålder (1970 talet med omnejd-tidig 80 och sent 50, cirkus).
Fick med mig en rejäl bunt därifrån. Kassen räckte inte ens. Till saken hör att Calle hade en beställning på Ratt-katalogen och lite british metal, fick nöja sig med Saxon "Strong arm of the law" och tre Ratt samt "Draw the line" med Aerosmith. Själv la jag beslag på den Dylan som saknats "New morning", Rönnbloms "Rapport från kallt fosterland", Iron Maiden "Piece of mind" och Bowie "Rare", samtliga skitfina originalpressar så klart. Gjorde som jag brukar; betalade kontant men till reducerat vrakpris. Fick Gene Simmons solo gratis kan man säga.
Glad i hågen kunde jag genomföra ett trevligt men orepat semestergig på Bandymästarnas hejaklacks hemmaplan.
Väl hemma igen slog löjets ironi till på riktigt!. Jag hade på mejlen en Spotify invitation. Ni vet den där superba databasen där nästan all utgiven musik finns att tillgå. Men man måste bli inbjuden av nån för att få tillgång till det. Ungefär som en vampyr måste bjudas in för att komma in i ens hus. Min egen katalog finns också så klart på Spotify, även om jag som person förmodligen är den siste på jorden med nyckel in. Men nu har jag som sagt egen ingång. Nåväl. Gissa om plattorna i kassen finns på Spotify? Skulle tro det. Repfritt dessutom. Jag menar, vilken dum idé att köpa på sig en massa unken vinyl.
Men å andra sidan vad knäcker Maidens "Piece of mind" på original. Det omslagets upplevelsekraft går ju inte jämföra med nätet. Och inte min puls går jämföra med nåt heller när nästan hela Ratt katalogen fanns inne, fast jag inte ens skulle ha den. Men vem vill ha Ratt egentligen? Fast "Out of the cellar" var en grym nyupptäckt. Nästa gång ska jag köpa den igen. Åt mig själv. För på Spotify finns ju inga repiga originalpressar.
Tjena./M

När namnet avgör människovärdet

Såg på nätet nyss att Usama bin Ladins äldste son, Saad, tros ha dödats i Pakistan, av USA.

Personligen skiter jag fullständigt i Bin Ladins avkommor, levande eller döda. Däremot handlar det om människor. Vilka som helst. Och det bryr mig.

En källa från USA:s antiterrorverksamhet tror inte att Saad bin Ladin tillhörde al-Qaidas ledning eller hade någon framträdande position i hans fars terrornätverk.

Underrättelsetjänsten National Intelligence menar att sonen bin Ladin var betydelselös. "Han befann sig bara på fel plats vid fel tillfälle", säger dom och menar att nyhetsvärdet beror på hans efternamn.

Låter ju som en helt vanlig människa fast med fel efternamn, otur och dålig timing. Betydelselös dessutom. Kunde lika gärna vara vem som helst. Otäckt, tycker jag.

By the way så bjöd ju Barrack Obama på sig själv rejält under valkampanjen förra året. Han menade att den som gav honom mellannamnet inte tänkte på att han kanske ville bli president en vacker dag. Det var mellannamnet Hussein han syftade på.
Fast egentligen. Hussein heter ju ganska många..

Svårt med namn. Farligt också. Farligt att leva överhuvudtaget. Undrar hur det går...

TT är avsändare gällande sonen bin Ladin. Jag har inte forskat närmare. http://www.dn.se/nyheter/varlden/bin-ladins-son-tros-vara-dod-1.916932

Julisnö

Minns faktiskt ett tillfälle, i början av 80 talet då jag var barn, att det kom lagomt med snö till några snöbollar. I högsommartid. Men det blev bara några ynka stycken och sen smälte det ganska fort. Tror jag sparade en i frysboxen den gången (Den är dock inte kvar där nu..). Har även hört ett gäng hissnande historier, från tidernas begynnelse, om hur nyhässjat hö med hässjor och rubbet följt med tromber, orkaner och hagelbestyckade oväder flera kilometer. Men ingen av dessa skrönor knäcker förstås dagens tillställning.
35 millimeter regn/snö på en kvart, inkilat mellan två rejäla solhalvor av en i övrigt oantastlig sommartorsdag. Flera timmar efteråt ligger fortfarande vita kadaver av snödrivor lite här och var på tomten. Samtliga träbyggnader luktar ruttet. Förmodligen torkar och tinar det upp under kvällen och natten. Men det var en rejäl rotblöta. Själv har jag aldrig sett på maken.
Det kallar jag, om inte klimatförändring så åtminstone; klimatomväxling. Lite häftigt också faktiskt. Naturupplevelse liksom.
Fick i vanlig ordning inga bilder på katastrofvädret som drog in med åskan vid lunchtid. Men håll till godo med julsnön.
/M